Pot ale

Vissa saker doftar – andra saker luktar. Det förra kan nog antas vara mer positivt än det senare…

Maltwhisky görs av tre råvaror: mältat korn, vatten och jäst. Inget mer och inget mindre (här räknar jag varken koppar eller ek som råvaror, trots att båda har en betydande påverkan på processen och doft och smak). Av dessa tre gör man ett starkt, ohumlat färsköl, kan man säga. Komplett med rejäl bottensats åker mäsken in i mäskpannan och man bränner den (stormkokar konstant).

Fokus för dagen ligger på det som blir kvar i mäskpannan efter avslutad bränning. Detta kallas på engelska för ”pot ale” och innehåller samtliga solida substanser i form av små skaldelar, jästceller och annat som kan utgöra ca sju procent (!) av totalvikt och volym av mäsken.

Denna pot ale doftar rätt ok, när man stängt av mäskpannan och öppnat luckan för luftning. Lite som en märklig brödig känsla ungefär. Vartefter som temperaturen sjunker så påbörjas emellertid snabbt en förändring. Redan efter några timmar har det börjat kunna surna till och lukten – jodå – är inte längre särskilt angenäm. Efter några dagar kan det lukta ren hundsk*t och det beror på förruttnelsen av döda jästceller m.m.

Vid tömning och rengöring av mäskpannan efter dagens körning så lyckades det inte bättre än att hela armen blev täckt av nedspolat jästskum från pannhalsens insida. Så nu kommer man – oavsett rengöring – att lukta skunkigt i ett par dagar… En liten anekdot från whiskyns baksida.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *