Fattyper, grundkurs 3

Efter att vi i föregående (del 2) del av grundkursen om fattyper har avhandlat det mycket vanligt förekommande fatet ”hogshead”, med dess potentiellt brokiga ursprung, så har nu turen kommit till bjässarna – framför allt ”butt”, men också ”puncheon”, ”pipe” och ”drum”. Det de har gemensamt är att de har en volym som ligger på ca 500 liter, dock att en puncheon kan variera rätt kraftigt.

Detta är stora bjässar till fat, som tomma kan väga runt 150 kg eller mer. Fyllda handlar det alltså om vikter på bortåt 600 kg. De kräver både styrka och försiktighet vid hanteringen och i motsats till de ”mindre” faten på runt 200 liters volym (barrel, barrique och hogshead) kan de normalt bara läggas i ”stacks” om två rader ovanpå varandra, där de mindre kan ligga i fyra rader.

En ”butt” är den vanligaste storleken. Dess ursprung är ofta, men inte alltid, vad man brukar kalla för ”Sherryfat”. Samtidigt är det emellertid så, att den spanska Sherryindustrin (i Jerez, södra Spanien) knappt använder sig av ”butts” längre, eftersom de normalt var s.k. transportfat för export av Sherry i bulk – men Sherryn måste idag buteljeras på plats i Spanien och några transportfat finns därför inte längre. Hur hänger då detta ihop? Jo, det förklarades i del 2 av denna grundkurs, för hogsheads, men principen är densamma för butts. Det handlar alltså om ett i grunden nytillverkat fat, antingen av oanvänd ek, eller omgjorda ekstavar från ännu större fat somfaktiskt har använts i Sherrybodegorna. Dessa fat kan vara såväl av spansk eller fransk (Europeisk) ek, som amerikansk vitek. Första fyllningen ger de en tydlig influens från Sherryn, förutsatt att denna är av den mer eller mindre söta typen (oftast Oloroso eller Pedro Ximenez, PX).

Vår ”butt” kan dock också vara gjord av stavar från f.d. Bourbonfat, eller återfyllda whiskyfat. Det är inte vanligt, men det händer, kanske främst i samband med renoveringar av fat. Karaktären som de då ger skiljer sig mycket från en ”Sherry butt” som beskrevs is tycket närmast ovan.

En ”puncheon” håller oftast 450-500 liter och har en kortare längd men därmed också större diameter. De är rätt svåra att rulla runt p.g.a. denna utformning, då de kräver mycket kraft för att vända runt. Puncheons är ovanligt förekommande och har ett eller annat ursprung från vinindustrin. Ofta är de återfyllda och med ett antal år, för att inte säga decennier, på nacken.

”Pipe” är motsvarande storlek som används för lagring av portvin. Denna fattyp är klart bred och därmed med mindre diameter. Med sitt ursprung som portvinsfat är den ofta kraftigt färgad – bokstavligt och bildligt – av vinet och kan ge mycket kraftig påverkan på den whisky som första gången hälls i fatet. ”Drum” används på samma sätt normalt inom Madeiraproduktion och är ett ovanligt fat; knäckigheten hos Madeira kan dock passa mycket bra ihop med karaktärerna hos whisky.

Samtliga fat av denna stora storlek är som regel lämpliga att använda för lagring av whisky under mycket lång tid, normalt kanske betydligt mer än 10 år. Detta gäller absolut de fat som är återanvända – men vid första fyllningen av fat även av denna storlek, så har de endast varit i kontakt med vin förut, vilket gör att råspritens mycket högre extraktiva förmåga gör att de kan erbjuda relativt snabb och kraftig mognad till en whisky. Det har faktiskt förekommit att även en 5-årig whisky från en butt har varit fullt mogen och bra! (Eller till och med att den har varit helt överekad!)

När det gäller riktigt gammal whisky på säg 25 år eller mer, så brukar de bra exemplaren ofta komma från just butts. Detta genom den mer begränsade kvoten mellan ekyta och volym, relativt mindre fat, vilket ger en uttalat långsam mognad.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *