Inchgower 12 yo

Det är verkligen inte var dag man råkar få en Inchgower framför sig, i flaska eller i glas. Inchgower, tänker ni? Rätt tänkt – det är ännu en av de många mycket anonyma maltwhiskies som har till uppgift att förse blenders vid de stora blendinghusen med maltwhisky. Den har aldrig varit marknadsförd på egen hand och har från ägaren (Diageo) i princip väl bara funnits tillgänglig inom serien ”Flora & Fauna”, plus eventuellt någon specialbuteljering.

Inchgower ligger på Speysides kust mot Moray Firth. Den tillhör helt klart inte de karaktärssvaga av maltwhiskies som man ofta – rätt eller fel – associerar med blendingmalter. Nej, den har stark karaktär och en tydlig ”kustkänsla” över sig. Dock lär denna känsla av havet knappast komma från lagring vid destilleriet, eftersom den normalt skeppas iväg för mer praktisk lagring i de stora lagringskomplexen mellan Glasgow och Edinburgh. Istället så härrör karaktären mer från det faktum att den avsiktligt görs relativt svavlig, redan som råsprit. Det ger kryddighet och, som här, ibland viss känsla av sälta.

Buteljeringen i detta fall är från den oberoende buteljeraren Douglas Laing, inom deras serie Old Malt Cask (”OMC”), som vanligen håller 50 procent styrka. Det handlar här om en 12-åring från 1999, som legat i en Sherry butt (rimligen en refill).

Doft: torr Sherryfrukt, tydlig och sträv havston, äpple, läder, blommighet samt lätt kryddig ek med aningen kummin (!). Smak: kryddig ek, mer torr Sherry, torkat äpple, tydlig sälta. Eftersmak: mer jordig, med både kryddighet och sälta, nötskal, vag bas på övermogen frukt. Övrigt: stor kropp, stark karaktär, lite lätt smutsig stil, men ändå attraktiv. Betyg: 84/100

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *