Port Ellen 30 yo

Det är alltid intressant (och oftast mycket trevligt) att få prova ännu en Port Ellen, destilleriet som väcktes ur sin fyra decennier långa malpåse i slutet av 1960-talet, bara för att läggas ner för gott när lien gick genom de skotska destillerierna 1983. Det är i allra högsta grad en Islay-whisky och den gjordes i allra högsta grad bara för att ingå som en del i blended whisky, d.v.s. inte för att stå på egna ben. Som ung whisky så uppvisar den ofta klart tuffa och inte helt lättämjda drag, vilket accentueras av att Port Ellen normalt lades på återfyllda fat av inte sällan något diskutabel kvalitet, d.v.s. inte särskilt aktiva fat och därmed ges heller ingen större mognad förrän vid långt framskriden ålder.

Föga förvånande, då, att Port Ellen blev valet för nedläggning 1983, när dåvarande DCL (nuvarande Diageo) skulle stänga ett av sina tre Islay-destillerier. Lagavulin var den lysande stjärnan som man hade planer för, Caol Ila var det stora destilleriet som producerade högst pålitlig whisky för användning i blends. Port Ellen var helt enkelt överflödigt. Då. Ingen hade ju, i modern tid, då heller provat den som egentligen fullt mogen och bra, så den hade inte fått en chans att visa sin kapacitet. Fast det är förstås inte så troligt att det hade förändrat beslutet att lägga ner det.

Men vid full mognad kan Port Ellen erbjuda en riktigt hög kvalitet. Min gissning har varit och förblir egentligen att Port Ellen knappast är optimal för riktigt lång lagringstid, men eftersom den regelmässigt legat i slitna fat, så ställs den visdomen lite på ända. Vilket nu än en gång skulle bevisas:

Port Ellen 30 yo (1978), Douglas Laing ”Old & Rare”/”Platinum” @ 52,5 % – frisk och mogen doft med ren och polerad torvdoft, örtig grönska, vitek och faktiskt passionsfrukt. Smak med örter, torv, jord, vanilj, mandel, torkade gula äpplen och den där passionsfrukten igen. Tydlig sälta i eftersmaken, parat med torvrök och en lätt industriell doft som är så typisk för Port Ellen. Medeltung, mycket fräsch, något torr och förvisso klart asketisk. ”Passionsfrukt och ren torvrök”. Betyg: 91/100

Som tur var för oss som gillar asketisk och torr Islay-whisky så var bröderna Stewart och Fred Laings pappa, grundaren av firman Douglas Laing & Co, en av de få som älskade Port Ellen. Detta var på 1970-talet och de var sannolikt inte så svårt att då säkra upp hyfsat stora mängder Port Ellen. Detta är idag fortfarande en enorm tillgång för Douglas Laing & Co, även när faten nästan utan undantag går över 30-strecket. Deras serie ”Old & Rare”, eller ”Platinum” som den är mer känd som, är regelmässigt deras främsta whiskies och är i det närmaste alltid ett säkert kort för en riktig kanonwhisky, oavsett destilleri.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *