Ny kross

Som kanske har framgått, i vart fall för de av er som också följer oss på Facebook, så har vi nu (äntligen) börjat använda en ny maltkross. En gedigen pjäs från Tyskland, som har lite av ”extra allt” när det gäller motorkraft, tyngd och bett i valsarna, inställningsmöjligheter och kapacitet rent allmänt. En ytterligare fördel är att krossen är försedd med en säckstation undertill, vilket betyder att det inte ryker något maltdamm alls – i sig en mycket stor fördel med den gamla krossen som saknar bl.a. slika finesser.

Sedan är det detta med att inte bara ha hårdvaran, utan också använda den till rätt effekt. Det gäller för en maltkross likväl som för mäskkar, pannor och fat. Det är inte bara vad man har, utan hur man hanterar det. I krossens fall handlar det i huvudsak om inställningen av krossningsgraden och fraktionernas storlek. I detta måste krossen fungera ihop med mäskkaret, vars falskbotten i princip har det avgörande ordet om vad krossen kan och inte kan leverera – för fint krossat så ger det för mycket mjöl och därmed går det partiklar genom falskbotten och sätter igen värmeväxlare och ger grumlig vört; för grovt krossat så blir det inte grumligt, men däremot mer svårt för inmäskningen att lösa upp all stärkelse och maltos (socker) i maltkrosset, vilket ger sämre utbyte (mindre whisky per ton).

Krossningsfraktionerna blir extremt jämna med den här krossen, som har fyra valsar, i två separata spalter. Alltså finns det två inställningsmöjligheter, vilka båda påverkar hur utfallet ter sig och sedan beter sig. Tanken är i grunden att den första spalten spräcker upp det stenhårda och kruttorra maltkornet, varefter den andra spalten tar ner detta grovkross till rätt storlek. Men, även första spalten skapar lite mjöl och lagom fint kross, när den i praktiken spränger upp maltkornet – hårdheten i det gör det sprött för yttre tryck, med en ”explosion” som följd när bristningsgränsen nås. Alltså måste även den första spalten ställas in nogsamt och, liksom den andra, anpassas efter den enskilda maltens förutsättningar.

Man kan utan överdrift säga att den första malningen av nio säckar (à 25 kg) hårt torvrökt malt i fredags var för fin. Det märktes i förrgår, när avrinningen av vört tog klart längre tid än normalt och dessutom värmeväxlaren för vörtkylning behövde blåsas ren (vilket normalt inte behöver göras under drift utan bara efter). Vörten var också grumligare än vanligt, särskilt i början av avrinningen. Klara tecken på att det var för mycket mjöl i krossfraktionerna. Det skall sägas att krossfraktionerna och särskilt skalen såg klart annorlunda ut, jämfört med den gamla krossens utfall. Det var alltså inte uppenbart redan före inmäskningen.

Nåväl, den andra krossningen var satt en klar bit grövre och den fungerade bra, rent tekniskt. Den verkade också – något överraskande – ha gett ett lite bättre utbyte, d.v.s. lite mer socker utlöst i vörten. Den tredje krossningsomgången har sedan satts ännu ett steg grövre på första spalten, vilket verkar ha gett fler hela skaldelar kvar, något som i sig underlättar filtreringen i maltbädden, i mäskkaret.

Det skall bli intressant att se hur utjäsningen ter sig och således i vilken utsträckning som konverteringen av maltens kvarvarande stärkelse har påverkats av bytet av kross (malt innehåller maltos men också stärkelse, vilken under en rätt utförd inmäskning konverteras till mer maltos och alltså mer jäsbara ämnen – stärkelse som blir kvar i vörten och inte har konverterats kan jästen inte omvandla till alkohol och den är alltså bortkastad).

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *