Råsprit

Det man tillverkar i ett bränneri (för whisky) är råsprit. Denna läggs sedan på ekfat och får mogna i minst tre år, varpå innehållet – färdigmoget eller ej – får kallas för whisky. Råvarorna är mältat korn, jäst och vatten (men även kopparen i pannorna samt givetvis ekfaten spelar en stor roll i framtagandet av karaktären, liksom en drös andra beslut som fattas inom processen).

Det där med råsprit är inte alldeles enkelt – eller kanske man skall säga: inte alldeles självklart. Råsprit är nämligen svårt att komma över, i dess rätta form. Det krävs i det närmaste ett besök på ett destilleri och dessutom endera organiserad smakprovning som inkluderar just råsprit, eller en ytterst vänlig och med alkohollagstiftningen överseende ansvarig person. (Info till alla myndighetspersoner: hos oss gäller förstnämnda alternativ.) Blott några få destilleriers råsprit finns kommersiellt tillgängliga i dess outspädda skepnad på omkring 70 % alkohol.

Vi brukar beskriva råsprit (eller ”maltsprit”) som en ”enbent whisky”. Anledningen till det är att den har allt det som malt, inmäskning, jäsning och destillation bidrar med, men inget av det faten bidrar med, d.v.s. från eken och från den interaktiva mognadsprocessen. Kanske mindre känt är också att råspriten är slumrande, i den meningen att en hel del av de aromer och smaker som finns där, är latenta, med krav på interaktion med ämnen från ekfaten och från luftens syre för att väckas till liv.

Att smaka en råsprit behöver inte säga dig något om hur bra eller mindre bra en whisky blir, som mogen produkt. Men rätt presenterat och rätt intaget kan det ge dig en stor dos kunskap om varför en viss whisky blev som den blev – vilket i sin tur kan ge dig värdefull information om andra whiskies och varför de blev som de blev, eller kanhända en aning om hur de kommer att bli.

Vår råsprit har som centralt tema att den är kraftfull och vad gäller doft- och smaktoner är det en generös maltighet som dominerar, med tydliga toner av brödig sötma och sötmandel, samt som uppenbar backup den djupa torvröken. Särskilt i eftersmaken visar sig torvröken. Som en randanmärkning kommer torvröken med tid i fat att stiga framåt och bli ”tidigare” i spriten/whiskyn, men maltigheten består som central arom och smak.

All råsprit är inte god. Faktiskt är merparten inte alls god att dricka. Fast några exempel på god råsprit finns. Oftast handlar det om de riktiga tungviktarna, som har en låg andra cut point och rejält med maltig tyngd i hjärtat och dessutom en försvarlig mängd torvighet – Lagavulin, Laphroaig, Port Charlotte. Samt vår egen, som idag fick omdömet ”tio gånger godare än Lagavulins new make, den här vill man ju ha mer av”. (Nå, jag skulle själv inte säga tio gånger mer än, eftersom det inte handlar om att jämföra new make/råsprit, men det skadar absolut inte att ha en god om än ofärdig råsprit, redan innan man lägger till fräscha och fina ekfat.)

Råsprit handlar om att sätta hela basen för vad för whisky man skall få, i slutändan. Ekfaten kan i extremfall ge den helt överväldigande andelen av de slutliga arom- och smakegenskaperna, men utan rätt råsprit, med rätt karaktärer, så kan det ändå aldrig bli bra. (Det är här han sedan kan säga: ”Så vi tar en mycket god råsprit och lägger den på riktigt fräscha och högkvalitativa fat – det kan helt enkelt inte slå fel.” Fast det vore väl osvenskt och alltför självförhärligande, att uttrycka det så direkt. Förstås…)

Kom gärna förbi oss på bränneriet och prova vår råsprit. Eller dess mognande syskon. Det kan inte skada med en upplevelse av den kalibern.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *