Styrka och spädning

När man producerar whisky gör man först råsprit, d.v.s. man mäskar in krossad malt, drar av vört, låter den jäsa till mäsk och bränner den sedan två gånger. Då har man råsprit (eller ”maltsprit” som vi gärna säger). Råspriten är ett kristallklart destillat vid omkring 70 % alkoholhalt.

Men, säger då många – whisky är ju 40 %!

Ja. Och nej. Whisky måste hålla som minst 40 % alkoholhalt, för att ens få lov att kallas whisky. Anledningen till denna styrka är annars i huvudsak att varje flaska därmed beläggs med mindre alkoholskatt än om whiskyn höll en högre styrka. Mindre kostnad per enhet får whiskyn att framstå som billigare och därmed bli lättare att sälja. Valet av den lägsta tillåtna alkoholhalten har alltså inget med maximering av kvalitet att göra.

Men, undrar många – hur blir då whiskyn så svag som 40 %?

Jo, det vanliga innan man fyller råspriten på ekfat för att mogna till whisky, det är att vatten tillsäts och tar ner styrkan till runt 63,5 %. Detta har heller inga direkta kvalitetshänsyn för sig och praxis har här varierat något – den styrkan kan kräva en helt egen utläggning, för övrigt. Nåväl. Alltså späds styrkan ner redan från början. Under tiden i fatet tappar whiskyn sedan normalt en liten andel av sin styrka, för varje års lagringstid. Motsatsen kan gälla, men det kräver speciella lagringsomständigheter.

En tioårig whisky är sedan normalt mellan 55 och 60 % stark. Stor skillnad mot 40 % och förklaringen till den relativt svaga buteljerade styrkanär att whiskyn späds ut med vatten. Detta förändrar givetvis dess balans och karaktär i grunden. Men skälet är alltså inte att höja kvaliteten, utan att söka maximera avsättningen av flaskor. De flesta tycker för övrigt att det är lite lättare att smaka på en 40 %-are…men det enda som krävs för att ändra sig är en smula omsorg och vana vid högre styrka!

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *