Tidigare fatinnehåll

Den här frågan har säkerligen berörts flera gånger även i denna blogg, i gamla inlägg. Men så är det också ett av de käraste ämnena att diskutera för whiskyentusiaster. Det handlar om den påverkan som ett tidigare innehåll i faten kan ha på den mognande whiskyn. Tidigare fatinnehåll har för de till whiskyindustrin nyanlända faten oftast varit Bourbon, Sherry eller andra viner, men ibland också rom, Cognac eller annan sprit.

En grundregel är att faten skall vara tomma när de fylls med råsprit, eftersom whisky inte får vara utblandat med annat än rent vatten. Däremot är det accepterat att det finns fukt kvar från föregående innehåll, i fatets stavar. I praktiken händer det för övrigt inte sällan också att det lämnas kvar en skvätt i botten av nya fräscha sherryfat som anländer…vilket alltså inte är i strikt enlighet med reglerna.

Men vilken inverkan har då det tidigare innehållet?

Den helt primära effekten ligger i att det tidigare innehållet har påverkat eken i fatet, genom urlakning och genom att initiera vissa reaktioner som mjukar upp och mognar eken, så att den ger en annan inverkan på nästa fyllning (whiskyn/råspriten), än vad helt ny ek skulle göra. Utöver detta är det så fråga om den direkta påverkan som det föregående innehållet kan ha.

I praktisk mening är denna direkta inverkan mycket begränsad och lär helt vara eliminerad efter den första fyllningen av whisky/råsprit (fat för whisky används som bekant regelmässigt flera gånger, varav de första två normalt sker med bra resultat). Även i samband med den första fyllningen är den direkta inverkan från det föregående innehållet klart begränsad och märkbar egentligen först när det handlar om ett sött vin. Just vin innehåller nämligen en hel del ämnen som inte kan avdunsta, utöver alkohol och vatten vilka ju kan just avdunsta och försvinna bort från ekfatet innan det fylls med whisky/råsprit. För Sherry, Port, Madeira, Sauternes och liknande stark- eller dessertviner så är mycket av detta innehåll i form av sockerarter. De kommer alltså att bli fast i ekfatets stavar, för att sedan lakas ur av whisky/råsprit som fylls på fatet – starksprit går nämligen ca 11 mm in i ekstavarna med vätskebarriär, medans ett relativt alkoholsvagare vin bara går ungefär hälften så långt in. Vinets kvardröjande bidrag lakas med lite tid alltså ut i den mognande whiskyn i fatet. Väl där kan detta socker (m.m.) ge ett direkt bidrag ungefär som då man tillsätter en knivsudd socker till vispad grädde. Det är inte mycket, men det påverkar smaken, eftersom dels socker är en smakbärare och -förstärkare, dels destillerad sprit normalt inte innehåller något faktiskt socker i sig självt och därmed snabbt påverkas av detta tillskott. Det förändrar också balansen i mognaden något, eftersom det finns ett tillskott av ett nytt ämne (sockerarterna) i den komplexa mix av ämnen som whiskyn utgör.

Men, huvudpoängen här är alltså att det tidigare innehållet har en högst begränsad roll att spela i de smaker som uppstår i en whisky och att den absolut största direkta tillförseln av smaker kommer från urlakningen av ämnen direkt från eken – vilka ämnen emellertid alltså också kan ha påverkats av det tidigare fatinnehållet. Att en whisky lagrad på ett f.d. Bourbonfat får en i viss mening Bourbonlik karaktär beror inte på att fatet tidigare innehållit Bourbon, utan på att en Bourbon får väldigt mycket av sin karaktär direkt från sitt fat – och samma regel, om än i mildare form, gäller också för maltwhiskyn som fylls på det begagnade Bourbonfatet.

Det kanske inte är någon större överraskning att det är omöjligt att med säkerhet fastställa precis hur ett specifikt fat kommer att mogna whiskyn inuti det…

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *