Fatöversyn

Idag har vi haft besök av Johan Thorslund, Sveriges ende tunnbindarmästare. En man mycket mån om ekfatens väl och ve, det skall man ha klart för sig. Bakgrunden för vår del var att vi länge haft ett relativt kostsamt fat stående, som visat sig läcka från ett par (det skulle visa sig vara tre) defekta stavar och som därför aldrig blivit fyllt med råsprit. Fatet på 500 liter var av fransk ek från Limousin-skogen och eftersom de ca 20 liter som legat i fatet (för att hålla det fuktigt) doftar helt ljuvligt är det skam att det inte hållit tätt. Nåväl, åtgärd var alltså beslutad. Dessutom hade vi något halvdussin redan fyllda fat i lagret, vilka visat besvärande tecken på att droppa eller rent av läcka, möjligen beroende på de rätt våldsamma skiftningar i temperatur och luftfuktighet som ägt rum den senaste tiden.

Arbetet för dagen blev alltså främst att plocka isär och arrangera om det trilskande 500 liters fatet. Tre stavar var klart undermåliga; två hade genomgående porer, som alltså erbjudit små tunna kanaler från fatets insida till den fria luften, vilket inte blev bättre av att dessa båda stavar befann sig nästan längst ner på fatet, sett från maghålets position (d.v.s. där man fyller på råspriten och som alltid skall ligga rakt uppåt eftersom det är fatets svagaste punkt). En tunn stav var en tydlig efterhandskonstruktion som inte helt stämde med övriga stavar i vad gäller böjning och infasning av spåret för bottnarna; i sig alltså en närmast given kandidat för orsak till ett otätt fat.

Nu undrar kanske någon varför man tar sig detta trubbel, för ett enda fats skull? Nu var det förvisso också de (något) läckande andra sex faten som också spelade in, men redan för detta fat så är värdet sådant att det är synd att relegera dettill tjänst som bord, när det kan erbjuda en uppenbart härlig arom och smak till vilken whisky som helst. Om det finge chansen.

Fatet var bråkigt och materialet inte särskilt villigt, men med en myckenhet rätt applicerat våld (spännande av tunnbanden) och en hel del ruckande fram och tillbaka av stavarna så blev det nog tätt till slut. Det tog några timmar.

För de övriga redan fyllda, men något läckande, faten blev det ordination pluggande och bevakning, för att bedöma om läckagen är så stora att de kräver mer drastiska åtgärder. Ett problem är nämligen att läckande fat kan kräva att faten töms, innan effektiva åtgärder kan sättas in. Då vi bara har nya eller mycket fräscha fat är det inte önskvärt, eftersom whiskyn då skulle riskera att få väl mycket ekkaraktär, om den fylls över på ett andra helt nytt fat. Alltså är det att föredra att inte dra om faten för reparation (det här med omdragning är något man gjort länge, för att rädda whiskyn i läckande fat; först de senaste 20 åren eller så har man utnyttjat detta för att istället ge whiskyn mer karaktär, oftast med en myckenhet sötvinstouch, och givetvis är det detta som idag är känt som en ”finish”).

Vi har lagt ut en hel serie bilder på vår Facebook-sida under dagens datum. Gå gärna dit och se lite snapshots på hur en tunna kan repareras!

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *