Laphroaig 1998 (Sv. Eldvatten)

Nu är det här en något sen tasting note. Ibland blir det så, även om ambitionen är en annan, nämligen att fräsch och pigg vara i synk med tillvaron. Men, den här gången har Tommy och Peter på Svenska Eldvatten lyckats lite för bra – för att jag skall hinna med. Den Laphroaig 1998 (14 yo) som de den 1 februari 2013 släppte på Systembolagets beställningssortiment sålde nämligen slut den 8 februari 2013. Eller om det var den 7 februari. Nåväl – ni förstår situationen. Men, här sitter jag med ett prov på högst densamma och då får väl frågan ställas lite annorlunda: Var Den Här Whiskyn Väl Värd Hypen Som Ledde Till Den Snabba Utförsäljningen?

Det hela blir ju inte mindre intressant av att Peter har uttalat att detta är deras bästa buteljering hitills. Nu finns det inte oändligt många buteljeringar från Svenska Eldvatten, men det som har släppts (och som jag smakat) har varit en klart seriös nivå på. Sedan kan alltid tycke och smak (jag gillar sällan rom) ändå säga att det inte var så gott, men det är en annan sak. Hursomhelst, har ni som köpt denna Laphroaig gjort ett bra val?

Tilläggas kan att Laphroaig är en i gänget av favoriter. Så jag känner min motståndare väl, kan man säga…

14 år och med en klart mogen, nästan avrundad, doft. Inte så mycket uppenbar fatkaraktär (ektoner) men ändå har mognad inträtt i klart hög grad. Läder, nytt tyg, lätt medicinal, en vag aning av Refreshers (tuggkola) och bakomliggande ljus frukt, sälta som av nybadad och solvarm hud, inte så mycket torv eller rök som man normalt finner. — Klart viskös i munnen, med viss yppighet, om än inte fullt övermogen. Viss skärpa finns allt kvar, som sig bör. Äpplen och ljus citrus i den maltiga basen, tydliga men inte alls dominerande toner av torvrök, lätt regnvåt sandjord, tallskog och lite tobak. Vill man vara neggo kan man säga att den är för snäll, men istället bör man nog säga att den är mycket elegant, särskilt för att vara en Laphroaig. — Mjuk och mycket lång eftersmak som verkligen inbjuder dig till att ta MER. Torvrökt malt med citronskal, lätt läder och lite sälta. — Inte världens mest komplicerade whisky, men helt klart extremt flirtig och inbjudande. Fast det är ändå en Laphroaig, så det är bara i jämförelse med de mer asketiska varianterna av densamma som den här kan sägas vara snäll… En mycket angenäm variation på ett kärt tema. Synd att den är slut, för den här vill jag ha mer av.

Betyg: typ 91 poäng.

(Som synes var det här en lite mer avslappnad provning och tasting note. Den är ju slutsåld…)

You may also like...

1 Response

  1. Hasse Hedlund skriver:

    Var tur att man hann prova den i Linköping då. I övrigt håller jag med i bedömningen. Var på Bowmoreweekenden i helgen o de hade premiär på en portvinslagring från 89. 53-54%. Helt underbar. Så testa den om du får möjlighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *