Kalla whiskyfat

…eller, jo, men kanske snarare ”betydelsen av temperaturskillnader för mognande whisky i ekfat”. Men eftersom vi har blivit hårt tillhållna att hålla nere längden på rubrikerna, för att göra dessa väl sökbara, så fick det bli den satta rubriken istället. Känns lite mindre högvetenskapligt också, vilket nog ändå är positivt.

De senaste dagarna har frågor rests kring ett inlägg vi gjorde på Facebook, där den låga temperaturen beklagas, men det samtidigt konstateras att det inte alls är negativt för den mognande whiskyn med kalla temperaturer. Eller snarare med temperaturväxlingar.

Men varför är då växlingar i temperaturen kring (och i) faten så viktig?

Jo, temperaturväxlingar driver nämligen rent mekaniskt faten i arbete. Kyla drar ihop ekstavarna, värme utvidgar dem, porerna öppnar eller krmar åt, den mognande spriten som slunkit in i ekens porer (ca 11 mm in, med vätskefas) kommer därmed successivt att bytas ut mot mindre extraktrik sprit från inne i fatet. Och på detta sätt blir fatens innehåll både omrört och blandat, liksom också mer extraktion kan äga rum från ekstavarna, till whiskyn inne i faten. Sådan extraktion är helt nödvändig för att man skall nå ett bra resultat med mognadsprocessen. Dessutom tillför temperatuväxlingarna en syretillförsel till fatets insida (luftspalten högst upp) och syre är även det helt nödvändigt för att mognadsprocessen skall fortgå.

Förvisso är i alla fall den klara majoriteten av kemiska reaktioner gynnade av värme, d.v.s. en så hög snittemperatur som möjligt skulle ge en snabbare mognad. Jo. Men. Det kan också ske för snabbt, vilket skulle bli effekten om man bara ökade snittvärmen, utan att ha temperaturvariationer, som alltså driver på rörelserna och luftombytet i faten. (Som kuriosa kan nämnas att den indiska maltwhiskytillverkaren Amrut, i Bangalore, har en s.k. Angels’ share [avdunstning] om kring 20 procent av volymen per år. Det ger en snabb mognad, visst, men till vilket pris! Dessutom kan det bli för mycket av mognad också, så bäst är att ta det lite mer piano.)

Vi tror alltså starkt på att våra tydliga men rimliga temperaturvariationer vid Bohuskusten är ett kraftfullt stöd för vår goda whisky.

You may also like...

2 Responses

  1. Pär skriver:

    Hej,

    Nu är ju längdutvidgningen väldigt liten för trä.
    Längs fibern, dvs från ända till ända, så är den hälften av stål.
    Tvärs fibern är den något högre än stål, men å andra sidan är värmeledningsförmågan riktigt usel.
    Så fatet jobbar nog mer av att tunnbanden rör sig med temperaturen, och därmed hur mycket eken komprimeras.
    Åtminstone vid snabba temperaturförlopp som dygnsvartiationer.

    Tor jag 🙂

    • Pär Caldenby skriver:

      Hej Pär,

      Jo, trä leder värme rätt dåligt, så dygnsvariationerna blir inte särskilt stora, det kan man utgå ifrån. Någon effekt har det väl, men det stora värdet ligger i de mer långslagiga temperaturförändringarna och skillnader i tryck både i omgivande luft och inne i fatet, vilket delvis är just temperaturberoende. Det är ett mycket komplext system som samverkar. Man skall förresten notera att den stora massan whisky och ek som ligger inne i lagret i sig utgör ett element som motstår allt annat än klart ihärdiga och bestående temperaturförändringar. Det blir exempelvis som regel aldrig varmare än 17-18 grader där inne, även om det är 30 grader ute. På samma sätt blir det heller aldrig riktigt lika kallt som det kan bli ute på vintern. Men ändå kan vi nog finna temperaturskillnader på kring 30 grader mellan extremvärdena, vilket är rätt påtagligt, jämfört med om det inte blir nästan några variationer. Faten påverkas och whiskyn med dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *