Tormore 1995, Whiskyblogg.se

Tormore är ett destilleri på Speyside som man inte hör mycket vare sig av eller om. Det byggdes kring 1960 och var då toppmodernt, men byggnaden ser ut som om den härstammar från en bit bak i 1800-talet, med sin rätt speciella och utstuderade arkitektur. Det ser faktiskt ut lite som ett herresäte med trädgård, snarare än ett destilleri.

När råspriten började flöda från pannorna sägs det att den som hade designat anläggningen blev så besviken att han nästan bröt ut i tårar – det hade inte blivit som det var tänkt. Nu fick man nog ordning på det inom inte alltför lång tid, men faktum kvarstår att Tormore är lite speciell till sin karaktär, med en lite metallisk eller flintig ton som kan upplevas som en smula ”hård”. I det avseendet är den inte helt olik Mannochmore, som uppfördes 1971. Båda dessa var ju också avsedda enbart för produktion av bulkmaltwhisky för användande i blended whisky. Då behöver singelwhiskyn inte ha en perfekt balans i sig själv, bara den gör det avsedda jobbet.

Jag har själv bara provat ett fåtal Tormore tidigare och det både länge sedan och inget upphetsande i buteljeringsväg. Den gamla 10 yo standardbuteljering som fanns kring millennieskiftet var allt annat än upphetsande och av tveksamt värde, om man skall vara ärlig.

Men nu har alltså Johan Baeckström och Tommy Deile på Whiskyblogg.se kommit över en del av en refill Bourbon hogshead (ca 250 liters fat) genom oberoende buteljeraren Svenska Eldvatten. Den är buteljerad i enbart 62 flaskor och är således en single cask, 17 år gammal (från 1995) och håller en styrka på 51,6 procent. Den borde kunna ha förutsättningar att slå rekord bland de Tormore som undertecknad provat…

Doft: fräscht gräs, diskreta men tydliga vitekstoner, gröna vingummin, syltad ingefära och överlag en fräsch torrhet (22). Smak: gröna äpplen, grönt gräs, torkad ingefära och vanilj (21). Eftersmak: rena vitekstoner med lite kanel och vanilj, torkade gröna äpplen, lätt vitpeppar som sticker till (20). Sammanfattning: mycket tydligt Bourbonlagrad, uttalat fräsch, återhållsam och lite subtil, men med tyngd från fatstyrkan och avsaknaden av kylfiltrering; ”gräs, gröna äpplen och vitek” (21). Totalbetyg: 84/100

Rekord, med god marginal. Toppnoteringen före detta låg på 73/100, vilket är underkänt. Ett betyg om 84/100 är för mig liktydigt med att jag själv skulle kunna tänka mig att köpa en flaska. Vilket är vad det hela handlar om – att gilla den.

You may also like...

1 Response

  1. Pär skriver:

    SWF släppte en CS för några år sedan som jag gillade…
    [Vilket kanske närmast är en indikation på att den inte är bra 🙂 ]
    … SWF #9 1984 57,9%

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *