Knäppa fat

Så var det dags igen. Det här fenomenet kan mycket väl ha nämnts här tidigare, men det är ändå intressant att lyfta fram.

Lagringen anses av många vara en lång och relativt inaktiv sömn, där inte något särskilt händer eller kan noteras. Fel. Det är en ganska aktiv historia, där whisky och ek integrerar och kompletterar varandra successivt, varpå komplexitet, tyngd och integration resulterar.

Nu, med stigande temperaturer (till sist!) så kan man dessutom rent audiellt notera aktiviteten. I takt med stigande temperatur inte bara i luften utan också – med betydande tröghet – i faten med dess innehåll, så andas faten. Detta yttrar sig för en del av faten som ett knäppande eller lite puttrande ljud, när luft trycks ut (vid kylning dras den in) genom den hårt islagna korken eller rent av genom stavfogar. Ökande temperatur skapar ett övertryck inne i fatet och det kan fatet inte hålla emot i längden, så luften måste få komma ut. Omvänt förhållande under en svalare period, således.

En annan väldigt visuell nackdel med temperaturförändringar kan vara att något fat får för sig att börja läcka. Så har skett med ett par fat även nu, fast det verkar vara väldigt små mängder och det brukar täta till sig. Det är dock ett observandum och anledning att hålla god koll på just de faten. Om det ordnar sig relativt snabbt så kan man bli tvungen att göra en s.k. re-rack och alltså dra om whiskyn till ett nytt fat (som är tätt). Detta var för övrigt den historiska bakgrunden till det som idag kallas för ”finish”…

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *