Värmeväxling

Ett bränneri kan betraktas på olika sätt. Det kan ske utifrån en sensorisk, teknisk, biokemisk eller fysikalisk synvinkel. Eller ytterligare andra.

En sak som man kan beskriva det som är i alla fall att man behandlar de tre råvarorna (korn-) malt, vatten och jäst med omväxlande värme och kyla, vilket till sist ger oss whisky. Krossad malt möter hett vatten och blir till het vört, som kyls ner i en värmeväxlare, hamnar i ett jäskar där vörten möter jäst och blir till mäsk, jäsprocessen alstrar värme, vilken med våra långa jästider hinner svalna ner till ca 20 grader igen, varpå mäsken åker in i mäskpannan och kokas till ånga (bränns), vilken ånga möter kallvattenrör i kondensorn och åter blir till vätska, som rinner ner i lågvinstanken, varifrån man matar spritpannan och gör om samma procedur (med en del skillnader som cut points) igen, varpå hjärtat av körningen hamnar i sprittanken och sedermera i fat. Väl i fatet blir temperaturslagen lugnare, men de fortsätter ändå, i och med årstidernas skiftningar och ty påverkan på fat och mognande whisky. Varmt, kallt, varmt, kallt, varmt, kallt…

Vi har faktiskt bara en enda dedikerad värmeväxlare, även om man också bör se kondensorerna som just värmeväxlare, om än med ett speciellt syfte. Den värmeväxlare som åsyftas är den som kyler ner den ca 60 grader heta vörten från mäskkaret, till ca 18 grader, på vörtens väg till ett av de tre jäskaren.

Vört är en mycket söt och därför klart klibbig historia. Den smakar gott, riktigt karamelligt faktiskt, med en i vårt fall rätt tydlig ton ungefär som av rökt skinka (det är torvröken som ger sig till känna). Vidare är vörten tydligt bärnstensfärgad och innehåller en del, mycket fina, fasta partiklar i form av skal och liknande från malten. Man skulle kunna beskriva vörten som ”halvklar” vad gäller grumlighetsgraden.

Detta att vörten innehåller mycket färg och en del partiklar gör att livet kan bli lite besvärligt för värmeväxlaren. Insidan beläggs nämligen med avlagringar av denna färg och med tiden kan de bygga på och enkelt uttryckt strypa genomflödet och äventyra funktionen. Detta trots att värmeväxlaren baklänges sköljs helt ren och får en omgång med natriumhydroxidlösning, efter varje körning (detta krävs även av sanitetsskäl). Ibland måste det alltså till hårdare metoder. Vilket i detta fall innebär att efter en normal genomsköljning som bara ger klart vatten och efter en normal natriumhydroxidbaddning i tjugo minuter, så kan en klart starkare lösning göra att man efter en timme får ut en mörkbrun vätska. Därefter är flödet ett helt annat och alla är nöjda och glada igen. Men visst är det märkligt att vad som egentligen är en missfärgning också stryper flödet såpass tydligt?

You may also like...

2 Responses

  1. Kent Aulin skriver:

    Hej! Tänka sig att jag har missat Smögen Whisky. För två år sedan besökte jag Gotlands Whisky och blev mycket imponerad av den entreprenad som där växte fram. Så nu bestämde jag mig för att det är ett måste med Smögen Whisky. Är det öppet nu på lördag?
    Med vänlig hälsning Kent Aulin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *