Provning och subjektivitet

En utmärkt artikel i The Guardian om bristande förmåga hos provningspaneler vid vintävlingar är väl värd att läsas – och förtjänar en kommentar med avseende på whisky och provning (”nosing”) av denna vår kära dryck. Artikeln finner du på http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2013/jun/23/wine-tasting-junk-science-analysis

Samma viner har alltså getts mer eller mindre olika bedömningar eller poäng, särskilt när vinet har maskerats i olika buteljer och således de yttre förutsättningarna – våra fördomar – har skiljt sig åt mellan de gånger som samma vin provats, av samma personer. Fördomar är onekligen en mycket stark påverkansfaktor på vad man i alla fall utåt sett vill tycka om en produkt. Är det en allmänt erkänt ”bra produkt”, så är man nog oftast mer benägen att ha ett mer positivt omdöme om den, än om det är något som inköpts på Rusta för 9:95 kr (se där, en fördom i sig!). Grupptryck eller tryck från en auktoritet (läs: ”Sverige bästa provningsledare” eller liknande Personlighet) kan ha motsvarande eller än starkare påverkan.

Men om vi lämnar dessa fördomar som förutsättning, vilka mer objektiva skäl finns det bakom att det faktiskt kräver en hel del för att med något anspråk på rättvisande slutsatser prova whisky (eller vin/annat)?

Vi har ett antal: miljöfaktorer, personliga förutsättningar, utrustningen som används, vad och hur mycket som provas vid samma tillfälle samt repeterbarhet. Detta således utan anspråk på såväl att vara uttömmande som att ta hänsyn till de rent subjektiva faktorerna inklusive fördomarna vi alla har. Låt oss gå igenom dessa fem nämnda faktorer en efter en:

Miljöfaktorer. Den som haft möjligheten att prova ett prov direkt från fat i ett destilleris lagerhus, vet att det är en mycket speciell känsla. Det ger enormt starka bonuspoäng till vadhelst man får pröva, eftersom de positiva associationerna är mycket starka. Däremot kan man med gott fog hävda att de rent objektiva förutsättningarna är tämligen usla, eftersom det finns starka störande moment, från de andra 2599 faten i lagerhuset, från jordgolvet eller decenniers samlade smuts och damm, från temperaturen i lagerhuset (ofta låg) och från det faktum att det dragna provet ofta är ”nervöst” (detta förtjänar en helt egen artikel). Alltså och sammanfattningsvis så påverkas vår förmåga och kvalitet i bedömningarna av doft och smak mycket tydligt av de dofter och emotionella intryck som förekommer runt omkring oss. Idealet är ett trevligt men relativt neutralt inrett rum utan dofter som stör – inklusive rengöringsmedel – och utan alltför emotionella pluspoäng i form av historik etc. Om man nu skall ha som syfte att göra en strikt objektiv bedömning. Vill man bara ha en trevlig stund bör man däremot öka på de emotionella pluspoängen så mycket man orkar och kan. Förresten, sätter ni en skål med uppbruten mörk choklad (till efter provningen) bakom en deltagare vid en provning, så kan ni själv nog lägga märke till att vederbörande kommer att vara klart benägen att identifiera just mörk choklad som en ingående arom i whiskyn (chokladtoner härrör som regel från ekfaten).

Personliga förutsättningar. Har du ätit någonting de senaste dygnen? Högst sannolikt har du ju det. Då kommer du också att ha en interferens, på gott och ont, av det du har ätit, med den whisky du skall prova. Man bör ju inte vara utsvulten när man provar whisky eftersom alkoholen då slår så mycket hårdare, men en viss lätt hungerkänsla skärper samtidigt doft- och smaksinnena och är alltså i sig positiv för din personliga förmåga. Man bör enligt undertecknads enkla uppfattning alltid undvika rå lök, vitlök, curry, stark chili eller paprika, kaffe, rökning, snusning och starka ostar eller kraftig choklad, i vart fall fyra-fem timmar före provningen och helst hela dagen. Man bör också undvika i vart fall doftrik deodorant eller parfym, eftersom det helt kan förstöra både för dig själv och för andra. Sedan skall man vara medveten om att den egna förmågan reduceras av sjukdomstillstånd, särskilt i näsa och hals, av allergier och av trötthet. Samma whisky, provad i samma rum, samma sorts glas och några dagar isär, kan ge en rätt annorlunda upplevelse om någon eller några av dessa faktorer finns med i bilden. Prova gärna.

Utrustningen som används. Givetvis skall de glas, karaffer, eventuella pipetter och papper som du använder vara hela, rena och doftfria. Inga diskmedelsrester eller andra föroreningar! Men du bör också ha rätt sort, särskilt av glasen. Det som är överlägset bäst på att avslöja en whiskys för- och nackdelar är det klassiska och rent tulpanformade glaset som är ISO-standardiserat för spritprovning och som i grunden är en s.k. Sherry Copita, alltså ett tulpanformat sherryglas på ca 15 cl totalvolym (att fyllas med ca 2-2,5 cl). Kom ihåg att provning inte handlar om att smickra en whisky (eller vin/annat), utan om att kunna finna dess företräden likväl som dess svagheter eller defekter. Många glas smickrar drycken och det är gott så – men inte om man skall utföra en seriös provning.

Vad/hur mycket som provas vid samma tillfälle. Man skall ha klart för sig att man inte bara får interferens från vad man tidigare har ätit etc, utan också från de whiskies man provat före den whisky man just har framför sig, för bedömning. Denna interferens, eller den närbesläktade adaptionen, gör att dels ordningen bland de ingående sorterna måste vara mer eller mindre rätt, gåendes från lättare mot tyngre, dels antalet inte får vara för stort. Man går från lättare till tyngre helt enkelt därför att motsatsen skulle drabba de lättare så mycket hårdare och kan göra att de framstår som mesiga och kraftlösa, eller bara smaklösa; jag har själv känt av det, där en Lagavulin 16 yo som kom efter en annan whisky helt plötsligt framstod som en orökig Speysidewhisky utan större elegans. Där var det fel ordning, vilket gav mycket stort spelrum för fenomenet adaption, d.v.s. tillvänjning, att få betydelse. Adaption innebär att man vänjer sig vid en viss arom eller smak, varefter man själv har ingen eller nedsatt förmåga att bedöma den aromen eller smaken. Torvighet i whisky är ett utmärkt exempel, eftersom det är den enskilt starkaste aromen och smaken som förekommer i whisky. Tas då en rejält rökig och gärna fatstark whisky före en som är lätt till medelrökig, så finns det all möjlighet att du inte förmår identifiera röktonerna i den senare. Du har helt enkelt vant dig vid den rökiga aromen (och i viss mån lyckats bedöva dig med den). Så interferens och adaption är två faktorer man bör ha i åtanke när man provar – plus att man måste inse att man saknar förutsättningar att på ett rättvisande och bra sätt prova mer än högst dryga halvdussinet whiskies vid ett och samma tillfälle. Alkohol och starka aromer och smaker kommer att trubba ner dina sinnen, även om du inte sväljer det som du smakar på. Det finns av denna anledning skäl att känna viss tveksamhet inför utfallet från tävlingar där domarna under ett par dagar – eller mindre – går igenom och bedömer tio- eller till och med hundratals whiskies. Det är något som ligger bortom förmågan hos alla utom ett mycket litet antal personer; i stort sett kan vi nog begränsa dem till gruppen av professionella blenders.

Repeterbarhet. Har du möjlighet att repetera din bedömning? Ett enkelt motmedel mot en hel del av de svårigheter som man stöter på vid ett provningstillfälle kan vara att göra om provningen ett par dagar senare, gärna ett par gånger. Utan att man först tittar på sina tasting notes från de föregående gångerna. Om du får samma score och i stort sett samma doft- och smakomdömen, så har du förmodligen en rätt säker grund för att uttala dig om vad just den whiskyn är och vad den är värd (för dig). Om det skiljer sig åt, så har du istället en god grund för att fråga dig varför så skedde och sedan kan du kanske eliminera den eller de faktorer som gav påverkan uppåt eller nedåt i det ena eller andra avseendet. Mitt eget mål är att alltid prova en whisky vid i vart fall två helt olika tillfällen, varav en skall vara i ensamhet och i känd miljö. Annars är bedömningen behäftad med viss osäkerhet, även om erfarenhet och metodik ofta kan kompensera.

Vidare bör man vid en bedömning söka se bort från rent subjektiva preferenser och bara bedöma de objektiva företräden som en whisky har. Detta är svårt, särskilt om man är helt såld på en viss typ av whisky, men inte gillar andra. För egen del har jag förmånen att gilla alla stilar av maltwhisky, även om jag har några enskilda produkter som jag generellt sett inte tycker om, oavsett buteljering eller stil. Bushmills, Jura och flera av de whiskies som görs av Loch Lomond distillery tillhör dem. Jag skulle därför nu alltid undvika att bedöma dem, eftersom det inte vore en rättvis bedömning. Sedan skall man givetvis alltid notera vad man själv tyckte om whiskyn i rent subjektiv mening, även om det oftast framgår även av de objektiva omdömena man noterat (skall man bedöma något lär man behöva ta anteckningar, annars är det bortkastad möda). Men markera subjektiva omdömen för vad de är, maskera dem inte som objektiva fakta, vilket dock är mycket vanligt hos inte bara marknadsförare utan även journalister.

Slutligen är det givetvis alltid mest väsentligt att du gillar din whisky, oavsett vad andra tycker och oavsett pris eller annat. Men om du skall lära upp dig och tillägna dig viss förmåga att på förhand kunna bedöma förutsättningarna för en whisky, utifrån enbart vad etiketten kan tala om för dig, så är det dags att du tar dina bedömningar på allvar och börjar arbeta upp en metodik för vad du tycker, samt skapar ett referensbibliotek (anteckningar) som du kan gå tillbaka till för information och jämförelser.

Glöm bara inte av att samtidigt ha kul. Det är inte dödligt allvar för dig och det gäller att vara social också!

(P.S. Vi har tulpanglas i halvkristall till försäljning, sex stycken för 600 kr. Inte riskfritt att skicka dem, men kom förbi och besök oss!)

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *