Tävla i smak?

Efter föregående blogginlägg om de svårigheter som bl.a. vin- och sprittävlingar har att erbjuda en objektivt rättvisande resultatlista – smak är ju något subjektivt – så har frågan flera gånger ställts, om det går att tävla i smak.

Svaret är – i mitt tycke – helt klart: JA.

Men, det skall givetvis enbart ske utifrån objektiva kriterier, om det skall ha något berättigande. Annars blir det bara ett annat sätt att säga att ”vår domare gillar det här bäst”. Alltså ungefär lika spännande som att se vilken Ardbeg som författaren av ”Whiskybible” kommer att utnämna till världens/Skottlands bästa maltwhisky i den nya upplagan.

Alltså, enbart objektiva kriterier. Men gör inte det då att, utifrån maltwhisky som exempelprodukt, olika whiskies med sina mer eller mindre olika stilar faktiskt är precis lika bra? Då blir det ju omöjligt att rangordna den ena framför den andra, oavsett hur man sätter poäng eller tågordning?

Det går att förhålla sig objektiv, i varje fall till merparten. En given fördel är då om man som tänkt bedömare faktiskt gillar i stort sett alla olika typer och stilar av whisky som förekommer, så att ingen blir favoriserad eller missgynnad på den grunden. Faktiskt vore något annat nog inte möjligt…

Det objektiva ligger i att en whisky grovt sammanfattat skall ha två grundläggande egenskaper: (representativ) karaktär och därtill balans (mellan ingående karaktärer/aromer). Utan balans så är det knappast en välgjord whisky och då är den på objektiv grund inte bra. Dock kan en del personer ändå gilla den och kanske till och med tycka att det är det bästa någonsin; smaken är ju forskjellig. Balansen här är mellan och med summan av de ingående arom- och smakkaraktärerna, liksom (helst) också mellan doft, smak och eftersmak, så att de hänger ihop. Allt givetvis med rätt betydande latituder i bedömningen och det går lika bra att ha en tydligt destillatdominerad whisky som scorar 90/100 som det går att ha samma whisky med samma poäng, men med tung fatdominans. De är bara två olika grenar på samma träd (= samma whiskys fullt möjliga uttrycksformer). Men det som finns i whiskyn i glaset framför domaren skall ha balans. Ju bättre den är, desto högre score för detta.

Dock är det också nödvändigt att en whisky, för att vara intressant, har en viss tydlighet i de ingående arom- och smakkaraktärerna. Annars blir den ju kanske välbalanserad, men väldigt slätstruken. Vilket aldrig förtjänar höga poäng, även om det i sig inte finns några sakligt påtalbara fel och brister – men karaktärslöshet är en brist i sig, för det är inte industriell finsprit vi talar om, utan whisky.

Avgörande för möjligheterna att nå en bra och särskilt då en riktigt hög score är dock att det finns såväl den självklara balansen, som en tydlig och relativt vågad karaktär. Då gör whiskyn intryck och det är bra – alldeles oavsett att det förvisso kan sägas vara ett subjektivt inslag. Men dess motsats, att inte göra intryck, är ju som sagt var en rent objektiv brist i sig, så jag menar att om en whisky gör ett tydligt och starkt intryck, så är det en rent objektivt bra egenskap.

Märk väl att det för att göra ett tydligt och starkt intryck absolut inte krävs att det är fråga om en viss typ av whisky (d.v.s. i praktiken en tungt rökig röjare från Islays södra kust, öster om Port Ellen). Nej, tydligheten kan verkligen också förekomma hos klart lätta whiskies som Glenmorangie och Glengoyne.

Sedan är det klart att förhållanden som bra råvara (malten), väl utförd mäskning, jäsning och destillation samt bra kvalitet på de fat som används är det som ger avtrycken. Brister det någonstans där, så slår det igenom, på ett mer eller mindre tydligt sätt. I några få fall till det bättre, i flertalet fall till dess motsats. Bäst är ett genomgående högt ställt krav på kvalitet och noggrannhet i utförandet. Då blir snittprestanda högre och man får tack vare fatens i viss mån nyckfulla beteende i alla fall en del riktiga stjärnor, vilka idealiskt buteljeras som single cask.

Vidare kan man givetvis också väga in den betydelse som blenderns arbete med att bygga upp exempelvis Glengoyne 15 yo eller Laphroaig Quarter Cask har. Summan kan där bli i alla fall något högre än de ingående delarnas prestanda. Men det är en helt egen artikel…

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *