Grovstädning

Det fanns tydliga tecken på att något började gå lite snett med vår kära mäskpanna (wash still; den första pannan). I våras började det, med att det tog allt längre tid att köra igenom en batch mäsk. Normalt startas spritpannan ungefär en kvart före mäskpannan, men mäskpannan är ändå klar före spritpannan. Från i april någon gång så blev det emellertid allt mer accentuerat att det var tvärtom. De sista körningarna före uppehållet i mitten av juni till nu var avsevärt längre för mäskpannan, än vad de borde vara.

Redan för ett par månader sedan upptäcktes den troliga orsaken. Påväxt på brännelementen inne i pannan. Detta stjäl energi från elementen, med följd att körningen går långsammare, om man inte kör på hårdare i pannan. Vilket inte alltid går. Nåväl, en hård rengöring med extra mycket soda utfördes och elementen såg rätt bra ut efter det.

Problemet är dock att våra pannor, som är klart små med sina 900 respektive 600 liters volym, har relativt små manluckor och man varken ser eller egentligen kommer åt brännelementens undersidor. Den extra starka sodan gjorde alltså marginell nytta, eftersom problemet var osynligt för den mänsklige betraktaren utanför pannan.

I samband med det nu aktuella sommaruppehållet i produktionen har därför idag båda brännelementen demonterats ur pannan. Detta är något man inte gör i onödan, det kan inte nog understrykas. Det är tungt och med klar risk för spruckna packningar och annat otyg. Men det visade sig vara helt nödvändigt. Av någon anledning har brännelementens undersidor drabbats av påväxt av de ca 6 % fasta partiklar (jäst och skaldelar) som mäsken innehåller. När sådan påväxt verkligen har börjat, så bränns den fast på elementen – och det bygger snabbt på med mycket mer. Därav den accelererande problematiken. Trots regelbundna doser med soda och än mer med högtryckstvätt för att spola bort avlagringar.

Väl demonterade har brännelementens undersidor (och de finare översidorna) nu utsatts för vad som bara kan beskrivas som en mycket råbarkad rengöring. Först några timmars rent mekanisk rengöring. Sedan rikligt bad med stark sodalösning. Och när det inte verkade bita tillräckligt på alla ställen, så fick vi användning för den vätefluoridgel som blivit över efter svetsarbetena när utrustningen installerades. Nu är elementen faktiskt rätt rena igen. Men det tog en mycket lång dag. Följt av att morgondagen kräver täthetstest av packningarna, efter remonteringen.

Note to self: skaffa en hel hög med extra packningar och demontera brännelementen årligen, oavsett att de ser helt ok ut på ovansidan. Och närhelst lämpligt tillfälle visar sig, montera en mycket större manlucka, för bättre åtkomst. Man lär sig varje dag…

P.S. Många undrar säkert vari svårigheten ligger, att göra rent elementen. Problemet är att påväxten inte bara bakas, utan den förkolnas och blir stenhård. När den får sitta ostörd, för länge.

P.P.S. Spritpannan (panna nr två) har inte dessa problem, eftersom det i laddningen av lågvin och finkelsprit inte finns några egentliga fasta partiklar. Därmed ingen påbyggnad.

You may also like...

4 Responses

  1. Pär skriver:

    Bad rummage på ett nytt innovation sätt 🙂

  2. Micke skriver:

    Intressant, ärlig och jordnära läsning. Ger ett annat perspektiv på hela processen. Kul att se att det inte bara handlar om att sälja in sig överallt och skryta om hur bra man är. Den här och tidigare artiklar gör att mig till riktigt nyfiken på era produkter.

  3. Tommy skriver:

    Kan blästring vara ett alternativ? Kolsyreisblästring:-)

    • Pär Caldenby skriver:

      Det var mer än jag kände till att det fanns. Men det låter inte okomplicerat (eller billigt) och jag undrar just hur de tunna rostfria värmeelementen med keramisk fyllning tål den extrema kyleffekten…? Annars så är allt som underlättar ytterst välkommet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *