Styrkan, del V (fatfyllning)

När man har sin råsprit, ofta från flera körningar, i sprittanken så är det dags att rulla fram fat för fyllning. Då inställer sig – beträffande styrkan – nästa frågeställning, nämligen vid vilken styrka man skall lägga råspriten på fat? Detta har betydelse för hur mognaden kommer att gå till och det kan finnas anledning att anpassa sig efter olika fat som man använder (om man gör det; vissa använder i stort sett bara en typ av fat och då oftast refill Bourbon barrels eller hogsheads).

Råspriten har som regel en styrka kring 70 % alkoholhalt efter avslutad körning (-ar). Normalt har man i Skottland fyllt faten vid 63,5 % och det har sitt ursprung i att alla destillerier låg högre än så från pannorna och att det vid en uniform nedspädning till den styrkan kunde man sålunda enkelt byta ut litrar (eller antal av viss fattyp) med varandra, utan behov av att räkna om X antal fats volym om Y liter till Z liter ”OLA” (Original Litres of Alcohol) som en gång fylldes på faten. Detta förfarande förenklade alltså den ständigt pågående byteshandeln inom den stora blendingindustrin.

Det var alltså inte så att styrkan 63,5 % i objektiv mening har något anspråk på att vara den idealiska styrkan vid vilken man fyller råsprit på fat. Sant är att styrkan vid fatfyllning påverkar mognaden, på grund av den skillnad i relationen mellan vatten och alkohol som finns vid olika styrkor; vissa ämnen är vattenlösliga och andra är lösliga i olja (alkohol), så en förändring av relationen skapar också en annan förutsättning för urlakning av olika ämnen från eken i faten samt en påverkan på hur dessa ämnen sedan interagerar med de ämnen som finns i råspriten. På motsvarande sätt har för övrigt även fyllnadsgraden, d.v.s. mängden luft, i faten en betydelse för hur mognaden fortskrider, liksom även fatens volym.

Vidare är det betydande skillnad i förutsättningar mellan ett helt nytt ekfat och ett som varit använt förut. Ju mer urlakat ett fat är, desto färre lakbara ämnen finns kvar i ekstavarna och desto längre brukar man behöva låta fatet ligga innan det når en acceptabel mognad (en del fat har inte förmågan att alls nå den nivån utan fortsätter att bli äldre men är oförändrat omogna). Alltså är det inte mer sant att en enda styrka passar alla fat, än att säga att en enda storlek på skor passar alla människor.

Nu kan man ha olika synsätt på den här saken, men givet det som sägs ovan, så tillämpar Smögen Whisky följande principer för styrkan vid fatfyllnad:

Fat som tidigare innehållit en sprit (oftast Bourbonfat) och som är av normal storlek på 100 liter eller uppåt, de fylls med råsprit vid full styrka.

Fat som tidigare innehållit ett vin (som inte lakar ur lika effektivt som en sprit) fylls vid full styrka när det rör sig om stora fat om minst 250 liter, annars vid ca 63 %.

Helt nya fat (ofta av svensk ek) fylls regelmässigt vid ca 63 %, men vi har fyllt några vid full styrka.

Små fat om under 100 liters volym fylls regelmässigt vid dryga 60 % styrka. Detta på grund av den betydligt högre graden av ekkontakt per liter innehåll samt att dessa fat ofta är helt nya eller i vart fall extremt fräscha och aktiva. Man bör undvika att få en klart överdriven fatkaraktär, eftersom det i objektiv mening kan anses försämra innehållets kvalitet.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *