Styrkan, del VI (buteljering)

När man, tidigast efter tre år, bestämt sig för att whiskyn i lämpligt antal fat är mogen så är det dags för buteljering. Då har vi återigen att bestämma vilken styrka som gäller.

Valet av styrka vid buteljering handlar som regel om endera cask strength, någon form av ”golden strength”, 46 %, 43 % eller 40 %. Cask strength kan vara vad som helst över 40 % men ligger oftast i spannet mellan 50 och 60 %. En s.k. ”golden strength” kan vara en optimering av smakupplevelsen likväl som ett sätt att marknadsföringsmässigt skilja ut sig från mängden med produkten.

Buteljering vid 40 % är lägsta tillåtna styrka för whisky. Det har inte ett dugg med kvalitet att göra, utan är bara ett sätt att minska den punktskatt (alkoholskatt) som belöper på varje flaska, d.v.s. man gör varje flaska billigare. Men det som gör den billigare, eller snarare får den att framstå som billigare, är att den innehåller relativt sett mer vatten, inte mer whisky. Vid buteljering som håller 40 % måste man i stort sett alltid också kylfiltrera whiskyn, för att ta bort långmolekylära oljor och proteiner som annars går ur lösning och gör whiskyn dimmig (vilket många tror är en defekt, vilket inte är fallet). Kylfiltrering tar emellertid bort en del av whiskyns kropp och munkänsla, vilket i sin tur såväl homogeniserar och lugnar whiskyn, som förändrar hur man uppfattar dess aromer och smaker.

Buteljering vid 43 % är förvisso så pass mycket starkare än föregående lägstastyrka, att den innehåller 7,5 % mer whisky, eftersom man späder med mindre vatten, men annars gäller i stort sett samma sak som nämnts närmast ovan. Detta var den klassiska styrkan för export och duty free, eftersom skatteeffekten då inte slog till på samma sätt.

Buteljering vid 46 % innebär oftast att man inte behöver kylfiltrera whiskyn (även om undantag finns). Det innebär både mer whisky precis som för 43 %, men också att den här whiskyn kan ha kvar sin högre halt av oljor etc, vilket gör att dessa whiskies regelmässigt upplevs som fylligare och med större klangbotten på sina smaker. Normalt behöver man sällan lägga till vatten när man provar denna whisky, men det är en personlig sak hur man väljer att göra.

Buteljering vid högre styrkor, som cask strength eller någon sorts ”golden strength”, innebär normalt att flaskan har ett högre styckepris men också att den har mer whisky i sig, då man inte spätt med vatten, eller med relativt lite vatten. Whiskyn upplevs då som fylligare, med stort klangdjup i arom och smak, inte sällan med väl häftig skärpa som behöver lite vatten vid provning, samt att whiskyn är mer ”nervös” och därmed kan ge både en större upplevelse som behöva lite mer omvårdnad vid konsumtionen (exempelvis bör särskilt cask strength aktas för omild behandling rent fysiskt och temperaturmässigt, just innan provning).

Vår åsikt är att det bara är vid cask strength som konsumenten har full frihet att själv maximera sin egen upplevelse, genom att själv välja hur mycket vatten som skall tillsättas, om något alls. Det innebär dock inte att annan whisky är dålig, utan den kan vara jättebra, även med mer eller mindre inskränkt frihet att själv välja dess uttrycksform.

Vi kommer att buteljera vid cask strength, utan kylfiltrering och utan färgning med sockerkulör. Mer whisky och mer karaktär per centiliter, helt enkelt.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *