Lagra i udda fat

Som ni kanske har märkt, så ställde vi en fråga på Facebook för några dagar sedan, om vilka ämnen (om whisky) som ni som läsare skulle vilja ha behandlade i bloggen. Vi har fått ett bra gensvar med många intressanta förslag. Först ut blir en delfråga som berör udda typer av fat för lagring av whiskyn – mer specifikt i detta fall nämligen punsch- respektive sillfat.

Punsch är onekligen tämligen svenskt till sin natur, även om dess smaksättning är allt annat än svensk till ursprunget (arrak kommer från Sydostasien). Punsch har väl också, såvitt jag vet, lagrats på ekfat, eller ”liggare” som de nog kallades. Här inträder ett problem. Whisky – enligt den definition vi går efter – får nämligen lagras på endast ekfat och de får inte vara större än 700 liter i volym. Tanken är förstås att whisky redan efter minimitiden tre år också skall ha fått en tydlig ekfatskaraktär. Då får man ju inte använda för stora fat, eftersom storleken har en väldigt påtaglig påverkan på hur mycket fatkaraktär som den lagrade drycken får på en viss tid. Nåväl. De stora liggarna för punsch är alltså uteslutna.

Sedan tror vi nog – härtill återkommer vi för övrigt i ett annat inlägg – att just punsch i sig är så enormt söt och med så stark karaktär, att den mycket påtagligt skulle förändra karaktären hos whiskyn. Och vem vill väl ha wunschky? Blanda i så fall hellre två delar whisky med en del punsch direkt…

Punschfat känns alltså av flera skäl inte alls lämpligt. Men vad om sillfat?

Till att börja med lär det bli problem i vad gäller materialet i sillfaten. Det var nämligen oftast inte ek, utan gran eller fur (såvitt vi har hört – vi har inte fördjupat oss speciellt i just det ämnet). Så om vi då antar att relativt få sillfat var av ek, så har vi ändå fått fatt i ett som var av ek och som håller tätt etc. Vad händer då med den (stackars) whisky som fylls på detta fat? Nu är det så, att whisky fungerar ypperligt väl som malternativ till snaps vid sillbordet, eller med skaldjur och fisk över huvud. Men det är en annan sak att ge whiskyn en ton av a) fisk, b) kryddning och c) ättika och socker från lagen. Tydligen var det några tyskar som för ett antal år sedan gjorde ett experiment med ett antal liter Laphroaig, som fylldes på en ”herring barrel”. Resultatet skall ha varit sensationellt äckligt. Så vi avstår. Men vi har gärna maltwhisky – helst rökig – som dryck till sill, havskräftor, räkor, rökt lax och andra liknande godsaker!

You may also like...

1 Response

  1. mattias johannesson skriver:

    Var det inte Bruichladdich som blev Fishky?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *