”NAS” – vilken ålder?

En av alla bra frågor som dök upp kring whisky, när vi ställde frågan om vad Ni läsare ville läsa mer om, är ”Hur skall man veta åldern på an No Age Statement [”NAS”] whisky?”

Som namnet NAS antyder, så finns det ingen åldersangivelse. Det är heller egentligen inte det väsentliga med en ålder som anges, utan det är ju – i princip – innehållets kvalitet som skall avgöra vad man tycker om en whisky. Fast sedan lång tid har ju den skotska whiskyindustrin hamrat in att ”äldre är bättre” (trots att detta inte alls är sant, rent generellt sett). Äldre KAN vara bättre än yngre. Men det behöver INTE vara så, särskilt inte om man värdesätter fräschör och frisk fruktighet, eller tydlig torvrökighet, hos sin whisky. Äldre whisky är annorlunda i karaktären än yngre, så mycket är helt sant.

Men sedan har vi problemet med att whisky framför allt tidigare men i en hel del fall fortfarande fylls i mycket slitna fat, vilket gör att de mognar både annorlunda och i mycket långsammare takt, än whisky som fyllts på fräscha och bra fat. Det finns whisky som är väl över 30 år och fortfarande får sägas vara omogen, eftersom den inte fått i stort sett något (positivt) från det fat den ligger på. Då är det inte kul att betala ett högt pris för åldern på etiketten!

När nu whiskyindustrin börjat använda fräschare fat i större utsträckning och mer medvetet, så gör det att man står där med alldeles färdig whisky i åldern 5-10 år ungefär. Men man har hamrat in i konsumenten att en 7-årig whisky, det är inte något att sträva efter. Problem! Lösningen på detta är att helt enkelt inte ange någon ålder alls, d.v.s. att göra en NAS-buteljering. Då kan man istället ge buteljeringen ett kul namn eller inget alls (fast kul namn ger bättre möjligheter för marknadsförarna att jobba med försäljningen). Whiskyn kan vara bra till utmärkt, vilket exemplifieras av sådant som Ardbeg Uigeadail eller Ardbeg Corryvreckan, Talisker 57 North, Laphroaig Quarter Cask, Johnnie Walker Blue Label (en blend), Glenfarclas 105 och en räcka andra. Som listan här antyder kan det funka bäst med en rätt kraftfull whisky. Sedan finns det också exempel på där det mest blivit en snipig och snål, lätt omogen buteljering, som alltså inte är värd de pengar man vill ha för den, oavsett hur mycket marknadsföringsprat som läggs bakom den.

Men, åldern den vet man oftast inget definitivt om. Den brukar nog som regel vara en viss ”vertikal vatting”, d.v.s. en blandning av lite olika åldrar, där de yngre åldrarna av naturliga (ekonomiska) skäl tenderar att dominera. Fördelen, rent kvalitetsmässigt, är att man då kan ta karaktärer både från unga och fräscha fat, liksom från högmogna (eller t.o.m. övermogna) fat, för att skapa en bra slutprodukt. Nackdelen är som sagt att budskapet känns ovant för den normale whiskykonsumenten, särskilt när dessa NAS kan hamna högre i pris än den gamla 12-åringen man tyckte var så trevlig.

You may also like...

1 Response

  1. Peter skriver:

    Trevlig läsning och får mina funderingar kring åldersangivelser.
    NAS är ingen nyhet och har funnits med lång tid, nog ända sedan smugglarnas tid. Vet att glenfiddich körde med NAS på 70-80-talet med vissa undantag som pure malt 8 år på 70-talet. Även att under whiskykrisen användes äldre whisky i tillexempel Bunnahbhain än de 12 år som angavs.
    Glenfiddich Snow Phoenix är ett underbart exempel på NAS, där man använder ett försäkringsfall till att bygga upp en hel roman omkring denna händelse. Först släpp om 1000 flaskor där priserna trissas upp till oanande hörjder. Blandar i alla de fat som tänkas kan förnatt sedan släppa den i ytterliggare 59000 flaskor. Smart marknadsföring som genererar pengar, så varför skall Ardbeg släppa whisky med åldersangivelse? Mästarnas mästare på NAS. Likaså deras resa för att kunna släppa en tioåring då detas lager nästan stod tomma. Har tar jag Arran whisky som började från noll och under samma tidsperiod som Ardbeg. Där de släppte och släpper otaliga fatlagringar och listan på alla deras släpp blir mycket lång. Men på samma gång har de haft en mycket tydlig röd tråd av standardbuteljeringarna 3, 5, 10, 12, 14, 16, 17 år är tydlig. Så NAS för mig är inget negativt men tappar intresset för den då ett destilleri bygger upp hela sin verksamhet kring detta fenomen. Lägger mycket marknadsföring kring mystiken och släpper whisky efter whisky med påkostad marknadsföring. Frågan blir mer om destilleriet har svårt för att göra en bra new make, brist på bra fat för att kunna hålla en jämn kvalitet på exempel det tioåriga flaggskeppet? Där man blandar friskt olika åldrar för att kunna få en balans i sin whisky. På samma gång kräver konsumenterna ingen åldersangivelser. Varför skall då destillerierna gömma och lagra sina skatter då de får mycket betalt för whisky som inte har så höga lagringskostnader. NAS är här för att återigen stanna kvar och är destillerierna kloka och vinstbenägna sparar de sitt flytande guld rills marknaden kräver det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *