Påverkan av olika råvaror?

I serien om blogginlägg baserade på frågor från er, kära läsare, har vi nu kommit till frågan huruvida olika vatten och olika kornsorter har någon påverkan på slutresultatet.

Vad gäller vatten skall det alltid vara tjänligt för livsmedelsändamål, d.v.s. fullt drickbart utan bakterieproblematik eller föroreningar. Men i själva tillverkningsprocessen, d.v.s. det vatten som används för inmäskning och därpå jäses (som vört) till mäsk och destilleras minst två gånger, så är det troligen så att den påverkan som även ganska olika vattensmaker har, är så liten att den inte märks i slutprodukten. Däremot kan exempelvis surt respektive basiskt vatten ha olika egenskaper, som gör att man måste anpassa hur processen körs, för att utfallet skall bli bra – men det framstår som en mer teknisk fråga.

Men vad om olika kornsorter, då? Kornet skall först mältas och bli till (korn-) malt, innan det används för whiskytillverkning. Frågan blir därmed tvådelad: dels frågan huruvida olika kornsorter ger någon påverkan, dels frågan huruvida olika mältningstekniker ger någon påverkan. I båda fallen är svaret ja. Fast skillnaderna kan vara allt ifrån mycket subtila till betydande, i sin påverkan på råspritens karaktär (vilken sedan för övrigt jämnas ut genom fatens ofta stora påverkan). Vid leveranser av olika kornsorter som mältats, så har det visat sig skillnader såväl i hur malten har betett sig i processen, som i viss mån även i doft och smak i råspriten. Skillnaderna är dock relativt begränsade. Motsvarande gäller när samma kornsort – Optic – mältats till nästan exakt samma fenolhalt (rökighet), men i två olika mälterier där man har olika processer. Rökigheten hade då olika karaktär och den ena malten var kryddig, medan den andra var mer uttalat maltigt söt. Men skillnader var det ändå, låt vara att man nog måste jobba med malten intimt och under en längre period för att känna av någon skillnad alls.

Eftersom vi har torvrökt malt som råvara – vi gör ju en rökig whisky – så inställer sig också frågan om det är någon skillnad på torv och torv. Svaret är här helt tveklöst ja och skillnaderna kan vara ganska avsevärda, betydligt tydligare än för olika kornsorter. Men det är inte bara vilken torvmosse som varit källan, utan också på vilken nivå i torvmossen som torven brutits; olika djup i mossen ger nämligen ganska olika karaktärer ifrån sig, där djupare ger mer tjäriga och tyngre toner. Islaytorven som kommer från mossar som är gammal sjöbotten har också den unika karaktär som gör att exempelvis Laphroaig och Bowmore får sin karakteristiskt distinkta rökighet med tydligt tjärig och medicinal grund. Den skiljer sig tydligt från den mer aromatiskt rökiga höglandstorven.

Så svaret är ja – råvaran spelar helt klart en roll, om än i varierande grad, för hur råspriten och sedermera whiskyn doftar och smakar. Men det krävs en van näsa och gom för att uppfatta det. Om det ens är möjligt…

P.S. Benromach har genom sin ägare Gordon & Macphail, i serien ”Origins”, släppt en handfull buteljeringar som just spinner på det unika i en viss typ av råvara, som exempelvis den gamla och såsom lyxig betraktade kornsorten ”Golden Promise”, som anses ge en lägre avkastning men ett oljigare och fylligare destillat.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *