Gårdsförsäljning på försök (?)

Nu har det återigen blåsts liv i frågan om den s.k. gårdsförsäljningen av alkohol, d.v.s. försäljningen från och hos producenten, av dess egna alkoholhaltiga drycker. Det är landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) som lyft frågan. Igen. Den är lite av centerpartiets käpphäst – vilket de förvisso skall ha beröm för.

Tanken från Erlandsson är nu att man i vart fall på försök skall tillåta försäljning av öl och vin, begränsat till tre län i landet. Som bekant producerar vi endast whisky och gin och vi ligger förvisso heller inte i något av de tre föreslagna länen.

Med en förutsägbarhet motsvarande solens upp- och nedgång kom emellertid omgående reaktionen från den för alkoholfrågor ansvariga folkhälsoministern Maria Larsson (kd). Maria Larsson är fortsatt motståndare. Intet nytt under solen där.

Men vad är rimligen en objektiv sanning i den här historien? Den statliga utredning som utfördes för några år sedan visade på att gårdsförsäljning var möjlig att kombinera med detaljhandelsmonopolet för alkohol (Systembolaget kallas så på kanslisvenska). Rättsliga hinder saknas alltså, i sig. Folkhälsan då, påverkas inte den negativt om andra än detaljhandelsmonopolet (som är ett så härligt tråkigt namn att det bara måste användas) får lov att sälja alkoholhaltiga drycker? Och skatteintäkterna blir väl också osäkra, om det inte är detaljhandelsmonopolet i egenskap av statligt ägt bolag som kontrollerar all handel?

För att ta den sistnämnda punkten först, så är det helt falskt. Redan idag är det så att detaljhandelsmonopolet med hjälp av lagstiftaren har sett till att i princip helt slippa hantera alkoholskatten. Den är det producenter och distributörer, alltså de som sitter på skatteupplag, som har att hantera; så snart en flaska lämnar ett skatteupplag, så blir dess alkoholinnehåll skattepliktigt och skall betalas in till staten. Detta hanterar alltså inte detaljhandelsmonopolet. Således ingen risk därvidlag, med att helt ta bort monopolet, relativt hur det ser ut idag.

Förvisso så är sedan den reella orsaken till detaljhandelsmonopolet snarare fiskal än ytterst styrd av omsorg om folkhälsan. Genom monopolet säkrar nämligen staten upp miljardintäkter – och en attraktiv styrelseplats eller två till f.d. politiker – i form av all marginal på detaljhandel med alkohol, d.v.s. Systembolaget AB:s vinst. Dessa medel vill man från vissa håll inte äventyra.

Som en utvikning i sammanhanget kan man också se till finansminister Anders Borgs utspel om att ”vi behöver stärka statskassan” som motivering till ännu en höjning av alkoholskatten, omedelbart efter den som trädde i kraft vid årsskiftet (alkoholskatten för en liter ren etanol är idag 633 kr inklusive moms). Detta utspel från Borg visar tydligt på att man betraktar alkoholskatten som en fiskal fråga, inte primärt något styrmedel för att minska befolkningens konsumtionsnivå. Att Borg sedan med stor sannolikhet gör en felbedömning är samtidigt intressant; Sverige med sin mycket höga alkoholskatt men i praktisk mening fri införselrätt från Danmark och Tyskland kommer mycket snart efter en skattehöjning att få en minskad inhemsk försäljning, men en kraftigt ökande resandeinförsel av lågt beskattad alkohol av olika slag, volymer som myndigheterna har noll kontroll över hur de används. Att höja alkoholskatten och minska intäkterna totalt framstår med av Borg anförda skäl kanske inte som årets allra bästa idé, särskilt inte utan att först utreda befolkningens motdrag.

Nåväl, folkhälsoaspekterna då? Vi ser alla den aktiva kampanj som detaljhandelsmonopolet bedriver angående sin egen förträfflighet när det gäller att begränsa sjukdomsfall och våldsbrott. Budskapet på systembolaget.se är i skrivande stund att man genom sin existens som monopol undviker en ökning på 24 procent av antalet våldsbrott, relativt om alkohol kunde köpas på ICA m.fl. avnämare inom den vanliga detaljhandeln. Man undviker tydligen också en ökning av antalet sjukdagar med 45 procent genom att detaljhandelsmonopolet finns, liksom att antalet döda på grund av alkoholen annars skulle öka med 47 procent. Det här låter fantastiskt bra. Men är det sant? Undersökningar som hemsidan hänvisar till har kritiserats, i vissa fall med uppenbar rätt – och faktum kvarstår att dessa undersökningar inte kan relatera till faktiska förhållanden, eftersom vi i landet har haft ett detaljhandelsmonopol i omkring 100 år och alternativa siffror i en modern miljö helt enkelt inte finns för vårt samhälle.

Det skall således inte stickas under stol med att man, som jag, kan känna en betydande skepsis inför de påstådda folkhälsovinsterna med detaljhandelsmonopolets existens.

Men åter till den mer begränsade frågan om gårdsförsäljning. Kan inte detta hota folkhälsan? Är inte detaljhandelsmonopolets anställda helt enkelt mer ansvarsfulla vid försäljningar av alkohol, än den som har ett eget vinstintresse? Detta kan man förvisso påstå är fallet, men det finns flera förhållanden som talar emot.

För det första, våra egna och troligen i stort sett samtliga svenska producenters produkter – undantaget Absolut Company och liknande industriell vodkatillverkning liksom de stora bryggerierna – tillhör inte de billigare på marknaden. Detta ger i sig självt en begränsad volym som köps. För det andra, hos Systembolaget finns det ingen som helst volymbegränsning för köp, så länge du är nykter och betalar för dig; prova att köpa en pall med whisky, det går alldeles utmärkt. För det tredje så har producenten av en produkt ett uttalat intresse i att värna sitt varumärke, varför det är högst sannolikt att producenten är mindre benägen än detaljhandelsmonopolet att ens vilja sälja till den som kan använda produkterna på ett sätt som kan bli negativt för varumärket. För det fjärde så är man inte idag producent utan att ha ett antal tillstånd och tillsyn från myndigheter, i form och skepnad av allt från Skatteverket, via Livsmedelsverket och räddningstjänsten, till polisen. Det ställs höga krav på en producent, för att denne skall få lov att tillverka alkohol i någon form; detta trots att de presumtiva kunderna endast är restauranger och detaljhandelsmonopolet. För det femte så skulle givetvis samma regelverk gälla för en producent som säljer, som det som gäller för detaljhandelsmonopolet. Skillnaden är dock att producenten som riskerar att bli av med hela sin verksamhet om något tillstånd dras in, nog är väldigt mycket mer mån om att hålla sig med god marginal från att begå några tveksamheter, som exempelvis försäljning till den som är för ung. Anmärkningsvis har flera olyckliga enskilda anställda hos detaljhandelsmonopolet fällts för olovlig alkoholförsäljning när de begått
misstag; detta är i sig ett ofog från arbetsgivarens och statens sida att straffa den enskilde anställde för ett misstag, men det är en fråga för en annan dag.

Men finns det då någon positiv effekt med att tillåta gårdsförsäljning? Ja, för det första ökar det attraktiviteten av ett bryggeri eller destilleri som besöksmål, eftersom det finns möjlighet att också köpa dess produkt på plats. Och detta ökar också benägenheten hos besökare att faktiskt köpa produkten, eftersom man annars i vart fall är hänvisad till att transportera sig ibland flera mil till närmaste detaljhandelsmonopolsbutik för ett sådant utköp. Alltså av dubbla skäl en ökad intäkt för producenten, genom besök och genom försäljning. Vidare finns det en miljömässig vinst i det hela, genom att transporterna till (och från) detaljhandelsmonopolet minskar. Och såsom ovan redan framgått så lär folkhälsopåverkan vara helt neutral; eller möjligen positiv, i det att inköp av en dyrare lokalproducerad produkt, säg en flaska whisky för 1000 kr, i vart fall på makronivå minska mängden tillgängliga pengar för inköp av industriellt framställda alternativ av billigare slag hos detaljhandelsmonopolet eller utomlands, där en flaska whisky kan kosta långt under 200 kr.

Det framstår inte som rimligt att, med så ihåliga argument som nykterhetsivrare och statsfinansiella intressen för fram, fortsätta med ett förbud mot att låta producenten erbjuda sin egen produkt till försäljning, ens när det sker på minst samma ansvarsfulla sätt som idag detaljhandelsmonopolet söker erbjuda.

Vi är för en ansvarsfull alkoholhantering – men en utan onödiga restriktioner och opåkallad monopolisering. Erlandssons förslag är ett litet steg i rätt riktning, även om det finns mycket mer att göra även efter det.

You may also like...

1 Response

  1. Bengt Andersson skriver:

    Utmärkt artikel Pär! Om den inte redan har, så bör den snarast publiceras på rikspressens debattsidor!
    För övrig mycket bra och sammanfattande beskrivning ”Om Whisky”. Kommer att användas i min studiecirkel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *