Spädning vid buteljering

Whisky skall hålla som lägst 40 procent alkoholstyrka vid buteljeringen, för att få lov att kallas whisky. Ni som läser denna blogg vet säkerligen att råspriten från spritpannan håller omkring 70 procent styrka och att fyllningen på fat som regel görs vid omkring 63,5 procent (och alltså innehåller runt tio procent tillsatt vatten, sett till volymen; man får späda med vatten på detta sätt). En maltwhisky förlorar sedan alkohol och vatten under lagringstiden, dock klart olika mycket beroende på typ och storlek av fat som den ligger på – och givetvis hur länge den gör det.

Nu har vi på Smögen Whisky inte som mål att späda ner vår whisky till någon standardstyrka på 40, 43, 46 eller 50 procent, så som den absoluta merparten av producenter och buteljerare gör; istället så blir styrkan vad den blir, när vi skapar våra batcher eller väljer ut single casks, vilket exempelvis gav oss ”Primör” som första buteljering med en styrka av 63,7 procent. Men, om vi för sakens skull utgår från antingen säg Talisker med sin i standardformat nerspädda styrka om 45,8 procent eller vår egen London Dry Gin, ”Strane”, med sina 47,4 procent, så måste alltså vatten tillsättas i samband med buteljeringen.

Härvidlag inträder vissa problem. Anledningen är att vatten och whisky beter sig annorlunda eftersom whiskyn till största delen består av etanol, som inte är vatten utan uppträder som en typ av olja. Som alla vet, så blandar sig inte vatten och olja helt perfekt. Tursamt nog har just etanol en molekylstruktur som på ena sidan är identisk med den som vatten har, vilket gör att de inte separerar sig helt, men dock behöver några dygn på sig för att uppnå en perfekt och homogen lösning i varandra.

Dessutom skapar nedspädning med vatten även en värmeutveckling i vätskan, vilket gör att temperaturen snabbt stiger flera grader (det är detta fenomen som skapar imman på insidan ditt glas, efter att du spätt whiskyn med vatten och särskilt om du har täckt över glaset för att hålla kvar aromerna). Samt är 100 liter whisky och 50 liter vatten inte lika med 150 liter svagare whisky…eftersom molekylärstruktur och molvikt är olika för de båda vätskorna. Det blir något mindre volym.

Har man exakt volym stark whisky samt samma temperatur på whiskyn och vatten som skall tillsättas, så går det att räkna ut relativt väl hur mycket vatten som skall tillsättas, för att nå målstyrkan om exempelvis Taliskers 45,8 procent. Men vid de kontrollmätningar som görs efter spädning så är det allvarligt talat inte lätt att bara kunna konstatera att man hamnat alldeles rätt i styrka. Oftast behövs en eller ett par småjusteringar till. Det är då givetvis lämpligt att man medvetet tillsätter aningen för lite vatten, så att man inte hamnar i en situation där man har överspätt whiskyn och hamnar på för svag styrka.

Svårigheten med att nå en exakt styrka understryks dessutom av att etanol ändrar densitet snabbt, när temperaturen förändras. Detta påverkar hur hydrometrar och mätinstrument reagerar. Samtidigt är det svårt att få helt exakta termometrar; de har som regel en felmarginal om i vart fall 0,5° C, vilket motsvarar en eller ett par tiondelar i alkoholstyrka.

Mot bakgrund troligen av det nu sagda är en exakt angiven alkoholstyrka lite av en ”best guess”. Lagstiftningen tillåter också att man avviker med 0,3 procent från angiven styrka, utan att det anses som en felaktig märkning. Tur det!

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *