Rätt glas?

Vissa frågor har en tendens att återkomma med viss frekvens. Liksom att vissa har en tendens att skapa en del känslor om rätt och fel. En fråga som uppfyller båda dessa kriterier – såvitt undertecknad kunnat notera – är den om vilken sorts glas som är ”rätt” för att ta sin whisky i, eller ur.

Du dricker från vilket glas du vill och så som du tycker känns bäst för dig. Det är en frihet som du har, varje dag och utan pekpinnar.

Dock. Det inte bara bör utan måste göras skillnad på att ”dricka whisky” och att vara mer analytisk i sin ansats med whiskyn (eller annan dryck) i glaset. Att ”dricka whisky” gör du som du själv tycker känns bäst, eller mest praktiskt. Att analysera en whisky kräver dock för det första att man sätter upp referensramar och regelverk för vad man vill uppnå, hur man skall göra det och att man skapar en miljö för analysen som är repeterbar – för hur skall man annars kunna analysera en whisky utöver det helt basala ”gott eller inte”, särskilt om whisky A sedan skall jämföras med whisky B som provas en månad senare?

Om vi för stunden lämnar det här med den analytiskt gynnsamma miljön med referensramar, regelverk och repeterbarhet, för att istället titta enbart på ”rätt glas”…så är förhållandet fortfarande sådant att det som nu sägs kommer att få vissa att rysa av välbehag och vissa andra att fnysa åt snobbism i val av glas. Fine. Ni har båda rätt, ur era egna perspektiv. Jag som skriver detta jobbar dock med whisky och har provat whisky analytiskt i väl över 20 års tid. Detta är mitt tips till er och tanken är inte att vara snobbig utan saklig.

1. Grundformen på det glas du använder bör vara en tulpanform. Med fördel en ren tulpanform och alltså med en enda kurva från botten till topp på kupan; helst skall den mer tistellika formen undvikas, helt enkelt eftersom den inte är riktigt lika vass på att leverera vare sig doft- eller smakupplevelse till näsa och gom. Kupan bör vidare stå på ett kortare eller längre ben. Alla, läs: ALLA, glas med raka kanter eller för vid öppning, går helt bort; detta då doftupplevelsen är otillräcklig och smakupplevelsen ofta, men inte alltid, väl burdus.

2. Volymen på ditt glas bör inte vara för stor, med fördel mellan 12 och 15 cl. Av detta skall du inte behöva fylla mer än ca 2 cl.

3. Kvaliteten på glaset i ditt glas bör vara hög och det är alltså en fördel med riktiga kristallglas. Det ger en bättre känsla, ett tunnare glas och därmed en krispigare leverans. Dessutom känns det subjektivt sett helt enkelt bättre.

4. Om du provar mer än en whisky bör du ha ett glas för varje whisky. Det är vid en provning en klar fördel att inte behöva dricka upp en whisky helt, innan nästa skall bedömas. Då är du nämligen relativt anestetiserad redan efter i vart fall tre whiskies…

Jag har själv ett (1) glas som jag anser vara bäst, för mig. Det är ett klassiskt ”nosing glass”, inköpt 1996 på ett av United Distillers (numera Diageo) destillerier. Det kostade då runt £ 8 och kom i ett mycket praktiskt skydd, i form av en liten tub av det slag som fortfarande förekommer för en del maltwhiskyflaskor. Jag har aldrig lyckats få tag i exakt samma kvalitet på glas igen. Dock finns exakt samma form på kupa (men kortare ben och lite tjockare kristallglas) att få tag i, bl.a. från Scotch Malt Whisky Society och från oss på Smögen Whisky. De är näst bäst. (Kostar 600 kr för en låda om sex glas från oss – väl investerade pengar för maximering av din whiskyupplevelse!)

Vidare finns det ett stort antal glas av fabrikatet Glencairn, vilka är mycket populära men lite väl klumpiga i uttrycket; de har dock en obestridlig fördel och det är att de är klart tåliga och därför väl lämpade för mässor, där en riktig analytisk provning ändå är tämligen svåruppnåelig pga den aktuella miljön. Sedan, riktigt fina gamla glas från Älghults glasbruk, vilka med sin aningen rundare volym dock tenderar att smickra innehållet (vilket alltså inte nödvändigtvis är en positiv sak, analytiskt sett). Och det finns ganska billiga och ändå förvånansvärt bra s.k. Portoglas som är hyfsat vanliga på bättre mässor och en del restauranger; där är nog en del av den positiva upplevelsen att volymen är lite mindre och därmed att upplevelsen intensifieras, trots icke alltför tunt och ganska svagt pressglas i tistelform.

För att maximera upplevelsen av ditt glas i samband med en analytisk provning så bör man också täcka över glasens öppning. Detta kan ske med ett visitkort eller en kvadratisk liten pappbit, men också med hjälp av ett litet urglas av lämplig storlek. Doften inne i glaset får då koncentreras och bli tydligare, samtidigt som luften inte får fritt tillträde till whiskyn och oxidationstaken minskas. Detta hjälper dig att bedöma whiskyns för- och nackdelar. (Annars kan ofta sägas att en god bit oxidation/luftning faktiskt är bra för de flesta whiskies; men då förändras den, vilket således tenderar att smickra whiskyns prestanda och i motsvarande mån minska relevansen av din mycket analytiska provning.)

Vilka glas föredrar ni att dricka respektive prova whiskies ur?

You may also like...

1 Response

  1. Thomas Øhrbom skriver:

    Jeg er nesten helt enig med deg i det du skriver, Pär. Selv om jeg nok er mindre kritisk til Glencairn glass enn hva du er. For meg fungerer Glencairn-glass også utmerket når jeg skal analysere en whisky. Jeg har sammenlignet samme whisky i forskjellige glass ved flere anledninger, og jeg synes i de aller fleste tilfeller at det er kun minimal forskjell mellom å benytte Glencairn- og tulipanglass (”nosing glass”). Men når det er sagt så hender det som oftest at det er nosing glass med stett jeg benytter i mine ”analyser”. – rett og slett fordi det gir en god følelse (litt snobb).

    Av andre glass jeg har forsøkt er nok N.E.A.T.-glasset det som fungerer aller dårligst. Det meste lukter banan i det glasset, og det er umulig å drikke ut den siste centiliteren uten at whiskyen renner ut over hele ansiktet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *