Tankar om en mässa

Tankar om en mässa och dess besökare

När nu mässan Stockholm Beer & Whisky Festival 2015 är avklarad, efter sex klart långa dagar med, vid och i vår monter, talandes vår whisky och gin med ett stort antal besökare, så samlades några tankar. Om mässorna i Sverige och om besökare på dessa mässor.

Relativt föregående år sålde vi mer whisky i Stockholm, så fler har smakat på våra produkter. Men volymen på de sex dagarna är bara något större än den är på två dagar i Linköping eller Örebro, eller Malmö. Och långt under hälften av vad vi serverar på två dagar i Göteborg. Det om försäljningen (för vi måste ju sälja, vi får inte ge bort). Men indirekt talar det också om hur antalet besökare i montern ser ut. Det är stundtals påfallande glest i Stockholm, vilket inte är vanligt i de övriga nämnda städernas mässor. Det är synd.

Men det är samtidigt av större vikt – än antalet besökare – att de som besöker vår monter är ”rätt personer”. Med detta menar vi ingen annan kvalifikation än att besökaren är nyfiken eller genuint intresserad av whisky. Annars är besökaren inte relevant som vår kund, verkligt eller potentiellt. Tvärtom kan en besökare med annan bevekelsegrund stjäla tid och uppmärksamhet från de som vore mer betjänta av den. För ta icke miste – vi kommer till mässor för att marknadsföra oss och samtala med de som är eller kan vilja bli våra kunder. Inte de andra som är på mässan; detta gör alltså att det totala besökarantalet på enligt uppgift ca 38,000 personer i Stockholm är irrelevant, då merparten av dem kommer för att prova öl, festa eller bara strosa omkring; motsvarande gäller förstås även för andra mässor undantaget Linköping som är en nästan renodlad whiskymässa.

Nåväl, personerna som besöker mässor kan delas in i en eller flera av ett antal kategorier. Det kanske är osvenskt och måhända provokativt att recensera besökarna, men eftersom vi konstant recenseras av besökarna vänder vi nu på kuttingen och kör ändå, angående några av besökarkategorierna:

Entusiasten. Detta är den vanligaste besökarkategorin och definitivt en av våra mest uppskattade och som regel också uppskattande dito. Kunskap, intresse, regelmässigt positiv inställning, nyfikenhet, bra samtal. Vi gillar er skarpt.

Nörden. Detta är en entusiast med turbo. Vi gillar er av samma skäl som vi gillar entusiasten. Fast vi gillar er egentligen inte mer intensivt bara för att ni inte sällan kan mer än vi om en del aspekter av whisky, som att samla gammal Ardbeg eller liknande. Vi ser förresten positivt på just termen ”nörd” när det gäller whiskysammanhang. Det kanske vi är relativt ensamma om…?

Besserwissern. Detta är en besökartyp som det brukar dyka upp ett eller ett par exempel av på varje mässa, oftare på somliga mässor. Detta är en besökartyp vi inte gillar alls. Besserwissern vill nämligen glänsa med sin kunskap, inför oss eller oftare inför sina bekanta som besserwissern släpar runt på. Det är tröttsamt. Framför allt eftersom den äkta besserwissern som regel inte har någon djupare kunskap att tala om. Dessutom stjäl han – det är nästan alltid en han – tid och uppmärksamhet från andra besökare, utan att vilja vara eller bli vår kund (om det inte är på särskilt förmånliga villkor; logiken bakom varför han skulle få det är dock något eftersatt). Så, bäste besserwisser, vi vet att du finns, men lämna oss gärna ifred.

Sökaren. En potentiellt komplex besökartyp som förekommer i något större – ibland mycket större – antal än besserwissern. Sökaren vet inte vilka Smögen är och han/hon vet heller inte vad vi gör. Men sökaren vill gärna höra berättelsen ”från början”. Utan att riktigt veta vad som är början. Därtill är sökaren tveksam till att prova vår whisky, eftersom sökaren inte vet hur den smakar, liksom inte heller vad sökaren själv gillar. Sökaren, vi hjälper dig gärna, men för att vi skall göra det med glad min måste du släppa hörnflaggan och börja riskera litet, d.v.s. prova whiskyn. Det är nämligen whiskyn (och ginen) som är skälet till att vi finns där, inte för att ge dig information.

Lokalpatrioten. Detta är en man eller kvinna som söker upp oss och vill prova vår whisky eller gin, baserat på att vi gör den på västkusten, eller för all del i Sverige. Lokalpatrioten är nästan utan undantag positiv och kortfattad samt provar gärna – och kommer ofta tillbaka en andra vända lite senare, för att återupprepa att det vi gör är så bra (även om de kanske inte alls gillar rökig whisky). Vi gillar er, för det är lätt att gilla positiva människor!

Svensson. Jo, denna något svåravgränsade kategori besökare består av vanliga, mer eller mindre nyfikna, personer som besöker mässan för att det verkade kunna vara en kul grej. Svensson vet kanske inte så mycket om whisky eller gin, eller öl eller annat på mässan, men är villig att testa lite. Testa lite försiktigt, förvisso. Svensson kan troligen fördelas 50/50 på de som vågar provsmaka och de som vänligt (och försiktigt!) avböjer detsamma. Av de Svensson som provar är en hyggligt stor andel positiva och avancerar snabbt och enkelt upp till kategorin aspirerande entusiast. Vi gillar er och vi hjälper er gärna att pröva vingarna – ni är nämligen en viktig del av vår framtid.

Kollegorna. Detta är de som är återkommande verksamma hos våra branschkolleger inom whisky. Det bedrivs ett öppet och omfattande industrispionage – förlåt: inspirationsjagande – och diskussioner inom branschen och det är faktiskt ett smörjmedel som gör det möjligt att med viss glädje se fram även mot 16-timmarsdagar på ett betonggolv i Nacka Strand eller Göteborg; ibland känns det som att börja ny termin efter lovet, när man möter er alla på en ny mässa. Vi gillar er! (Ni gillar väl oss också, snälla…?)

Negativisten. There’s always a critic. Negativisten förekommer på alla mässor. Inte i något betydande antal, och karaktären kan förväxlas med besserwissern ovan. Men det finns flera sorter av negativister. Det finns den som självsäkert och hånleende går förbi vår monter och högt mumlar ”whisky kan bara vara bra om den är 12 år eller äldre”, så att vi skall höra det; allvarligt talat, den som tillhör den delkategorin har inte fattat någonting alls och vi struntar i vad ni tycker, även om ni förstås får tycka vad ni vill. Det finns sedan den som går fram och gärna går i polemik, med budskapet att vi gör en eller annan sak, eller helt enkelt ”allt”, helt fel; ett sådant fall var under dag 2 av den nyss förlidna sexdagarsmässan i Stockholm, där vi i montern av en något överförfriskad dam ett antal gånger fick höra att vi var helt urusla på att marknadsföra oss och våra produkter. Visst, så kanske det är, men de säljer väldigt bra trots det – och även om det stämmer så är det inte intressant att höra på det i vart fall efter femte gången det sägs, utan då blir det mest ett tecken på a) för höggradig berusning hos negativisten eller b) att ett återupprepat påstående inte blir mer sant för att det just…återupprepas…eller att rösten höjs. Käre negativist, överväger du att uppta vår tid, så skriv först ner vad du tycker och läs igenom om du själv skulle vilja få de påståendena riktade mot dig, sexton gånger, av en insisterande person. Inte? Bra, då är vi överens om det.

Fackbesökaren. Här finns det två huvudkategorier och den förstnämnda är restauratören eller inköparen (läs: Systembolaget) som är nykter, trevlig och har ett genuint intresse av att få in intressanta och bra produkter. Denne fackbesökare gillar vi och ser gärna mer av; ni spottar förresten som regel i en spottkopp, det vi erbjuder er att provsmaka. Som sagt, er gillar vi och talar gärna mer med er (även om det mentalt känns allra bäst om man faktiskt dricker det vi bjuder). Men…sedan finns det den mer eller mindre falskflaggade fackbesökaren, från restauratören som inte har en tanke på att köpa in våra produkter men gärna vill dricka gratis (glöm det), till den som inte alls har någon restaurang eller liknande, men är inbjuden av den nyss nämnde törstige fackbesökaren, för att få gå runt och dricka gratis (glöm det). Vad tror ni, gillar vi er falskflaggade fackbesökare? Vad tror ni, går vi på påhitten om att ni har en farbror som har en restaurang som gärna vill ha en exklusiv whisky på hyllan och att han har skickat ut just er för att hitta den? Om tvivel alltjämt kvarstår, låt oss vara tydliga med att vi inte gillar er. Alls.

Journalisten. Eller som det i kanslisvenskan hette tidigare: vinskribenten. Alltså den som skriver om eller kan tänkas skriva om våra produkter. I princip förekommer det upp till något tiotal seriösa journalister av det här slaget, som generellt kan sin sak väl och som vi gärna pratar med, länge och väl. Men precis som för fackbesökarna finns här också en mångtalig avart, i form av den falskflaggade journalisten. Problemet är särskilt uttalat på just Stockholmsmässan och var egentligen det som triggade författandet av denna nu rätt långa och möjligen svårnjutbara text; men låt oss inte bli så långrandiga som vi kunde bli, utan bara ta ett (av alltför många) exempel ur verkligheten. Scenen är sen lördagkväll den 26 september 2015, Nackastrandsmässan, Hall 1, monterplats 46. Mängden besökare har tunnats ut. Relativt många av de besökare som är kvar har en påtagligt märkbar alkoholpåverkan. Fram till montern kommer två gängliga yngre herrar. På respektive vänster bröst sitter en s.k. pressbadge från mässan, där det för hand – knappt läsbart – skrivits i ”Aftonbladet” respektive ”Metro”. Den längre av de två gängliga yngre herrarna framför, aningen sluddrigt, sitt ärende med att förtälja att de gemensamt bedriver research inför att skriva om svensk whisky…kontra skotsk whisky…och irländsk, som också skall vara bra…ja, för att skriva om det, alltså. Enligt den förmodade tesen att all PR är bra PR skall vi därmed planenligt servera de två gängliga yngre herrarna gratis whisky. Eller gin, fyllde den andre gänglige yngre herren i. Jomenvisst. Upp med handen, alla som tycker att denna cover story förtjänar att godkännas? I det aktuella fallet väckte agerandet en outgrundlig munterhet, varpå de båda gängliga yngre herrarna ombads återkomma följande mässdag, ety ”vår whisky gör sig mycket bättre när ni kan se den i glaset, i dagsljus…och så har ni nog glömt era anteckningsblock också”.

Fyllot. Jodå, de finns givetvis. Men de är bland whiskyintresserade inte alls särskilt många och vi får självklart inte heller servera dem. Vem vill tala med den som är tämligen höggradigt berusad? Nä, just det. Den goda nyheten är att det finns en falskflaggad variant av fyllot också, dvs den som lite av misstag eller överentusiasm fått i sig för många smakprover – nästa dag har denne gode falskflaggare ont i huvudet, men är ändå mycket trevligare, eftersom han (det är nästan aldrig en hon) då regelmässigt har bytt till en bättre kategori. Vilket leder tankarna till Winston Churchill och uttalandet att (ungefär) ”jo, jag är full, men imorgon är jag nykter och då är ni, mylady, fortfarande ful”.

Gratisdrickaren. Ett icke smickrande alias för ovan nämnda falskflaggade fackbesökare och dito journalister.

Se där, ett knippe besökare på en genomsnittlig mässa inom öl- och whisky i Sverige, anno 2015. Har du fler kategorier att föreslå så är du väldigt välkommen att göra det! (OBS! Det finns ingen godtagbar kategori som kallas ”arrogant utställare”. På möjligen förekommen anledning, förstås.)

You may also like...

10 Responses

  1. Sten Segersten skriver:

    Mycket trevlig och överensstämmande läsning. Hade nöjet av att få njuta av Er whisky första gången på Mässan i Malmö i fjor.
    Ni vinner i längden. Vi ses förhoppningsvis den 1 april 2016 i Malmö.

  2. Hasse Hedlund skriver:

    Mkt bra skrivet. Börjar tycka att Stockholm är lite ointressant pga många montrar som inte precis ger en någon ny upplevelse.

  3. Martin Ek skriver:

    Helt plötsligt blev min relativt nyvunna kärlek för Smögen än större. Det känns plötsligt inte alls som ett sammanträffande att ni lyckats så väl med er whisky som ni har. Viss karaktär och intelligens har med all säkerhet legat bakom succén med buteljeringarna, till vad jag idag anser vara Sveriges bästa whiskydestilleri!

  4. Jonas Pettersson skriver:

    Mycket märklig text detta. Vad är syftet med att offentligt dela in mässbesökare i olika kategorier och grupper?

    • Pär Caldenby skriver:

      Hej Jonas.
      Alla människor tycker och tänker olika saker. Vissa av oss ger också uttryck för vad vi tänker och tycker. Så är fallet med undertecknad (Pär Caldenby) som skrev den ursprungliga texten. Syftet är inget annat eller mera än att visa på vad vi på insidan Smögens monter upplever av alla olika besökare som passerar revy under en eller annan mässa. Den absolut största majoriteten besökare är intresserade av vad vi erbjuder, trevliga och ett nöje att träffa. En liten minoritet är inget av detta, utan upptagna av sin egen betydelse eller sina egna behov, eller är bara direkt ohövliga. Denna senare typ av besökare, av eller inom olika kategorier, tar tid och energi från er andra som är intresserade, utan att vilja något positivt. I och med det så har jag inte något som helst problem med att ge offentligt uttryck för min åsikt om att alla inte är lika mycket värda eller i vart fall betjänta av vår uppmärksamhet. För att bara ta ett exempel: den ”falskflaggade fackbesökaren” stjäl massor av uppmärksamhet och energi från dig som entusiast, som besöker vår monter. Är det rätt, eller bör det uppmärksammas och kanske till och med åtgärdas?

  5. Jonas Pettersson skriver:

    Hej Pär
    Just texten ”Tankar om en mässa” borde naturligtvis aldrig ha publicerats offentligt. Om man utger sig för att vara ett seriöst företag eller en seriös säljare så håller man sådan här tankar för sig själv. Detta är material som på sin absoluta höjd får/ska yppas i affekt i fikarummet, kollegor emellan. Min egen erfarenhet är att det för vissa människor är viktigt att få ”spy galla” över en elak eller orättvis kund. Detta får/ska aldrig ske i det offentliga. Det tillhör spelets regler och om man inte klarar av det så bör man byta spelplan. Att publicera en liknande text sänker ju naturligtvis dig Pär till samma nivå som de personer som inte är önskvärda i din monter.
    Hälsningar Jonas Pettersson, Söderköping

    • Pär Caldenby skriver:

      Hej igen Jonas Pettersson,
      Vi har helt olika uppfattning om vad man får eller bör säga. Oavsett situation är det min personliga mening att man alltid skall få säga att kejsaren är naken, även om andra anser att det är fel agerat och exempelvis att man då inte hör hemma i säljsammanhang. Jag är inte säljare, Jonas. Men jag kallar ett äpple för ett äpple. De flesta människor uppskattar det, även om det kan te sig provokativt ibland. Den som känner sig träffad av negativ kritik är förstås som regel inte benägen att acceptera den som riktig, men det förändrar ändå inte sakförhållandet; kejsaren är likafullt naken.

      • Jonas Pettersson skriver:

        Hej igen Pär,
        Nej, vi kommer inte längre här.
        Min absoluta åsikt är dock att du är skyldig arrangörer, leverantörer, mässbesökare och övriga dryckesentusiaster en offentlig ursäkt.
        Hybris av de proportioner som du uppvisar brukar inte helt sällan belönas med Jantelagens obarmhärtiga drev.

  6. Berra Daleng skriver:

    Trevlig och underhållande läsning som kategoriserar mig som en entusiastisk lokalpatriot m.a.o. kommer jag att känna mig extra välkommen vid nästa mässbesök.

  7. Arne Jönsson skriver:

    En bra och även roande text !
    Känns som en träffsäker indelning.
    Bästa whiskymässan ? Givetvis Linköping !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *