Ris och ros

En tanke – eller: en paradox – har framträtt som uppenbar beträffande, i det här fallet, vår senast släppta buteljering, d.v.s. Smögen Single Cask 3/2010, som släpptes igår av Systembolaget. De 300 flaskorna gick åt på klart under en sekund och efterfrågan var det helt klart ingen brist på. Det är förresten en 5-årig whisky som legat hela sitt liv på ett f.d. Bordeauxvinfat, alltså ett torrt rödvin och europeisk skogsek i fatet; en klart kraftfull karaktär med maltighet, torvrök, ektoner och en tydlig fruktighet från både destillat och fat. Nå, paradoxen, då?

Jo, paradoxen visar sig genom att vi under mässorna i såväl Linköping som Uppsala i vinter, där denna whisky varit med, har fått höra en stor mängd mycket positiva lovord om whiskyn, från ”god” via ”den här måste jag bara ha!” till ”detta är den godaste whisky jag någonsin har druckit!”. Och sådant är alltid väldigt kul att höra – tro inget annat. Men, vi har också fått höra några som har varit klart negativa, vilket oftast är motiverat med ”jag gillar aldrig rökig whisky” men också kan vara mer generella uttalanden av typen ”ung whisky kan inte vara bra” eller ”det här känns inte bra”. Några, alltså. Men så igår hade någon skrivit på Facebook om att just denna buteljering var ”snudd på odrickbar”. Vilket fick tankarna att vandra lite, d.v.s. paradoxen att framstå i sin kranka blekhet eller något liknande.

Paradoxen är inte skillnaden i åsikt eller smak, utan i att alla kan ha rätt, trots motstående åsikter. (Delvis, ”ung whisky kan inte vara bra” är objektivt sett nonsens eftersom det är ett grovt generaliserande och oinsatt uttalande som snarast har karaktären av fördom. Men, i alla fall…) Tycke och smak är nämligen alltid subjektivt färgat, om än i mer eller mindre hög utsträckning. Det är helt ofrånkomligt och det är helt rätt. Alla kan inte gilla samma saker och den enes ljuvligt goda kaviarmacka är den andres kräkmedel etc.

Vår whisky är från första början framtagen för att ha en kraftfull karaktär med starka smaker och bland dessa starka smaker finner man en påtaglig maltighet och torvrökighet och som regel också en tydlig fatkaraktär med såväl ektoner som vinösa inslag från f.d. vinfat. Alla gillar inte den typen av whisky. Det visste vi och det gör inget. Vi har gjort vår whisky för att göra intryck och för att gillas av de som delar vår smak. Inte för de andra, inte för alla. Därför får man tycka att vår whisky inte är god, för det kan varje människa ha rätt i, enligt sin egen smak. (Fast man får gärna uttrycka det hövligt och med respekt för att andra kan ha motsatt uppfattning.)

I övrigt tillönskas ni alla en trevlig fredagswhisky!

You may also like...

1 Response

  1. Thomas skriver:

    Mycket bra och intressant skrivet.
    Håller med till fullo.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *