Whiskyprovning, ordningsföljd

Det händer ibland att vi får en del frågor om i vilken ordning man bör prova whiskies, d.v.s. när man har tre eller flera och särskilt när man tänker sig en mer formaliserad typ av provning med flera deltagare. Det känns som ett bra tema att ge sig på och skriva lite om, eftersom en bra metodik vid provningar såväl förhöjer chansen att lära sig något, som den mer direkta njutningen av att genomföra provningen.

Man kan förstås prova hur man vill och efter exempelvis stigande ålder eller typ av fat eller regionalt ursprung eller en uppsjö andra kriterier. Men här är ett förslag på kriterier för att ge varje ingående whisky en så objektivt god chans som möjligt att visa vad den går för (även då det är negativt för whiskyn ifråga eftersom den inte håller måttet, vilket ju förekommer).

Alkoholhalt – normalt innebär högre alkoholhalt också ökad smakintensitet, även om det definitivt finns undantag till denna tumregel.

Typ av fat – fat som är nya ger kraftigare fatpåverkan än återanvända fat och fat av europeisk ek ger mer intensitet och krydda än ett av amerikansk ek (det senare är väldigt mycket vanligare än det förra). Notera att det faktum att en whisky är lagrad på sherryfat inte p.g.a. de som regel rätt diskreta direkta sherrytonerna inte brukar bli mer intensiv – det är istället just ekens intensitet som brukar vara mer påtaglig i ett f.d. vinfat än i dess typiska alternativ, ett f.d. Bourbonfat som ju haft en starksprit i sig och därför är lite mer urlakat.

Ålder – en äldre whisky är, allt annat lika, ofta mer smakintensiv än en yngre. Anledningen är att den blir mer koncentrerad (och utvecklad) vad gäller smakämnen. Även här finns dock stora avvikelser, exempelvis för rökig whisky, eftersom torvigheten normalt avtar med åldern och därmed även intensiteten.

Typ av whisky – en blended whisky eller en grainwhisky är normalt sett lättare i stilen än en maltwhisky. På motsvarande sätt är en rökig whisky med de intensiva torvtonerna typiskt sett mer intensiv och smakrik än en orökig whisky.

Principen man skall följa är att högre intensitet skall följa efter lägre intensitet. Genom att applicera (alla) de ovan nämnda kriterierna bör man även utan att ha provat sina fem-sex whiskies kunna göra en rimlig ordningsföljd som ger bra förutsättningar för alla whiskies att få sin chans. Gör man helt fel, vilket händer, så kan en lättare whisky som följer efter en tyngre komma att förefalla näst intill karaktärslös om det vill sig riktigt illa.

Allra bäst är förstås att ha provat samtliga whiskies i förväg och då kunna ordna in dem i en bra följd.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *