Ålder och berättigad förväntan

Ålder och berättigad förväntan

Frågan om whisky och ålder, eller snarare åldersangivelse på flaskan, är sedan några år aktuell och debatteras fram och tillbaka. Argument för och emot att ange ålder för en whisky förekommer och det finns för- och nackdelar med såväl att ange åldern som att inte göra det.

En position som nog upplevs som traditionalistisk och ”Old School” är att kräva att ålder skall anges på en whisky. Underförstått eftersom det annars finns något att dölja. Den främsta fördelen med detta är att det innebär en tydlig information om vad whiskyn – i detta avseende – är uppbyggd av och eftersom ålder är en viktig parameter för den berättigade förväntan man kan ha på en whisky så är det inte bara den främsta fördelen utan ett mycket tungt vägande argument. Full öppenhet relativt konsumenten. Smögen har valt att ange ålder på buteljeringarna, eftersom datum för fatfyllning och buteljering framgår.

Men samtidigt skall det framhållas att den som låter en ålderssiffra avgöra vilken kvalitet eller karaktär som en viss whisky har, den har fattat ett beslut på helt otillräcklig grund. Kvalitet liksom karaktär hos en whisky påverkas i vart fall, i mer eller mindre hög grad, av sådant som den typ av korn som använts, hur mältningen har utförts, hur inmäskningen har utförts, jäst och jästidens längd, typen av panndesign och hur pannorna körs, använda fatstorlekar, ekens ursprung och hur fräscht fatet är samt buteljeringens sammansättning. Vet man all denna information, så har man mycket goda förutsättningar att skaffa sig en välgrundad förutfattad mening om kvalitet och karaktär på whiskyn. Men ju mindre man vet, desto mindre goda är alltså förutsättningarna för detta.

Den andra positionen är sedan ett antal år alltmer populär och det är att ålder inte spelar någon roll och – i sin extrem – till och med att det är en fördel att inte behöva ange ålder eftersom det då ger fritt spelrum att använda alla fat som innehåller whisky och att man således har en bredare palett av smaker och aromer att bygga sin whisky av. Denna position är givetvis till stöd för alla de olika NAS-buteljeringar (”No Age Statement”) som släppts av whiskyindustrin de senaste åren, när de äldre lagren har börjat känna av den stigande efterfrågan och alltså yngre whisky har måst användas. Men även om det är sant att det (kan) ge större friheter att använda alla åldrar av whisky som man har tillgång till, så är påståendet i grunden falskt – ingenting hindrar dig från att göra just det, men ändå ange den ålder som den färdiga whiskyn har, vilket då alltså är den yngsta ingående whiskyn i den aktuella blandningen. Det handlar istället om att man inte vill vara öppen med att whiskyn innehåller fat som bara är 3-4-5 år gamla, eftersom det skulle vara negativt för det uppfattade värdet av buteljeringen ifråga.

Så det står alltså var och en fritt att ange ålder på en whisky, eller att låta bli. Samt att ta konsekvenserna därav. Men även om åldern i sig och ensamt alltså inte är en tillräcklig grund för att kunna bedöma kvalitet och karaktär på en whisky, så är det definitivt en av de viktiga hörnstenarna för att kunna göra just en sådan bedömning. Ålder spelar roll – om än på olika sätt, för skilda förutsättningar i övrigt.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *